tisdag, januari 03, 2012

Long distance runner

Jag sprang igår. Och så sprang jag idag. Det blir två gånger det. En gång är ingen gång, men två gånger är banne mig en vana det.

Min vana trogen springer jag två varv runt en sjö. Varje dag. Först var jag relativt säker på att det förmodligen var en sträcka runt sju-åtta kilometer (med hårt k), mina två varv runt sjön. Sedan kom jag på att den heter typ Lilla sjön och att ett varv tog runt tio minuter att springa. Därför har jag sansat mig lite och antar att det rör som en totallängd på kanske tre kilometer.

Nåväl. Efter gårdagens löp-/hasa framåt med krum rygg-/joggingtur ville jag läsa mig till sömns. Lite småmysigt sådär. Eftersom jag vistas i ett för mig nytt hem sedan några dagar bor mina böcker i diverse kartonger med texten Onkel Tuca (på en del har jag med lagt till fucking mellan Onkel och Tuca, det är moget gjort).


Jag började blint rota runt i första bästa och fick efter några stolpskott upp Haruki Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar löpning. Den hade jag förträngt att jag hade.

För dig som inte känner till Murakami så har han skrivit en massa böcker och så har han sprungit en massa maratonlopp och så kommer han från Japan. Typ.

Ju mer jag läste insåg jag likheterna mellan mig och Murakami – jag var visserligen trött men ord som tvillingsjäl och soul mate började formas i mitt huvud.

- Murakami började springa när han var 33 år. Jag är bara 30, därför har jag ett litet försprång.
- I början sprang han mellan 20 och 30 minuter. Det gör ju jag med.
- Murakami gillar inte att stretcha. Det gör inte jag heller, det skulle vi kunna prata om.
- Han har drivit en jazzklubb. Jag har varit på en jazzklubb i Wien. Där jag var lite drucken och försökte få det att låta som om jag kände Nils Landgren eftersom vi båda kommer från Sverige.


Sedan finns det vissa skillnader mellan mig och Haruki. Han lyssnar till exempel på Lovin' Spoonful. Jag har aldrig hört Lovin' Spoonful. Murakami gnäller också ganska ofta över att springa i regn. Det gör inte jag, idag regnade och blåste det en hel del men jag höll tyst om det. Då tyckte jag nog att det där med att lungorna och benen höll på att gå sönder var ett större problem.

Utöver det finns det såklart mindre uppenbara skillnader mellan oss, som kanske inte många andra tänker på. Som att han har skrivit en massa böcker och sprungit en massa maratonlopp och kommer från Japan och är begåvad och så.

Jag har i alla fall gjort en låtlista som handlar om löpning. Som vanligt är det bara bra spår och jag har skyddat er från styggelser som Born to run och Run to the hills. Hej då.

5 kommentarer:

Tjemimannen sa...

Eftersom du numera är medelålders utgår jag ifrån att du är välförsedd med reflexmarkeringar när du löper. Det vore en intressant jämförelse att veta i vilken utsträckning Murakami bar reflexer vid tiden för sin bok.

För övrigt undrar jag varför du måste blogga så himla tätt numera. Har du inget annat att göra?

Bogey sa...

Nyårslöften brukar ha en kort varaktighet typ till mitten av januari.

Murakami har jag inte läst. Han verkar ha en god egenskap, att han lyssnar på Lovin' Spoonful. Där har du missat något.

Wayne sa...

Tjemisten: Han behövde nog aldrig reflexer, mesade sig säkert och sprang bara i dagsljus.

Bogey: Och du har missat något med Murakami så ordna till det.

Yevonde sa...

Haha asså. Naj. Det var för länge sen jag läste här och nu har du som förändrat bilden av dig. Löpare? Det trodde jag inte. Murakami - ja. Nån pretantiös dn-skribent skrev nått i stil med att Murakami är som att stå framför ett tjock tegelvägg och ha ett berg av godis på andra sidan - du måste igenom väggen. Det håller jag med om. Tröööööög-mindre trög-intressant-sidvändare-the end.

Yevonde sa...

ps. en stor anledning att jag inte orkar läsa är att du bloggar mot svart. Oläsligt.