It's just that song

Sammanfattning av dagens föreläsning:

En god överraskning kom med beskedet att jag fick VG på den där fitthemtentan förra veckan. Det var extremt oväntat eftersom jag inte riktigt hade koll på va fan jag gjorde. Vet inte om det säger mest om mig eller läraren som rättade.

Har även hunnit med att gymnastisera, lyckades med att se ljuset i den beryktade tunneln ett flertal gånger då några veckors långdragen förkylning och ett par hårda helger gjort att jag inte kunde prestera som den toppatlet jag visade prov på att vara för ett tag sedan. När jag kände dödens kallsvettiga smekningar längs med min panna och när den heta (och trevliga) instruktörskan skrek att det skulle tas i mer så väcktes det patriarkala odjuret inom mig och jag ville instinktivt skrika tillbaks att inget jävla fruntimmer berättar för mig vad jag ska göra och inte göra. Men det gjorde jag inte, dels för att jag skulle ha svårt att stå för det och dels för att det kanske skulle bli lite pinsamt efteråt. Så jag fuskade lite lojt istället.

På bussen på väg hem efteråt när jag fortfarande hade svårt att andas och funderade på att ringa 112 och be någon installera en respirator i lägenheten innan jag kom dit så satt jag mittemot en kvinna. Sisådär 44 år kanske och såg väl mest ut som kvinnor gör i den åldern, varken mer eller mindre, förutom ett inslag av sorgsenhet i hennes ansiktsutryck som hon försökt dölja med smink och glömma bort med ett inslag av alkohol av något slag. Hon lyssnade högt på Midnight Oils låt Beds are burning om och om igen och jag tänkte att tro fan på att hon är ledsen om den ska köras på repeat.

Men sen förstod jag att det var ju deras låt hon lyssnade på, den där låten som hade spelats på det där utestället i slutet av 80-talet när de träffats och euforin var total trots att båda var i stadiet där de kunde dansa men inte gå och sedan dess hade de varit ett par och allt hade rullat på med giftermål och kottar och varje år när de firat årsdagen av bröllopet hade de lyssnat på den där låten som de efter ett tag insett var jävligt kass men det var ju alltjämt deras låt och lycka frambringade den ändå fortfarande så va fan liksom.

Och lyckligt ovetande hade hon varit den där kvällen för några veckor sedan när årsdagen skulle firas igen och för att piffa till det hela hade hon tagit till vara på tipset om matsex från någon väninna och väntat på maken i sängen med Beds are burning i högtalarna då han berättat att det fanns någon annan och hon hade väl aldrig känt sig så förbannat förödmjukad där hon låg med särade ben som en jävla lunchbuffé med klibbig lönnsirap och kantareller över skötet och nu satt hon på en jävla stadsbuss med en svettig yngling mittemot som flåsade och granskade henne och hon lyssnade på låtfan om och om igen som någon slags bestraffning när det stabila och vackra i hennes tillvaro ryckts bort till förmån för något jävla våp där tryggheten nu huserade och byggde framtidsdrömmar och kanske lyssnade på en låt som skulle bli deras.

Tro fan att hon är ledsen, tänkte jag igen och steg av bussen för att köpa en liter mjölk och gå hem. 

Brother, my cup is empty

Du ska klicka här för att läsa en recension av öl- och whiskeymässan i Nacka.
Så gör det nu, det är inte farligt, inte alls, såja, var inte rädd, det gör inte ont och är snart över.

Själv ska sitta och sura över att jag tippar som en jävla sopa. Kanske tar jag cykeln till Skellefteå och reder ut ett och annat. Jävla norrlänningar. Jag ska i alla fall skissa på min ritning om murbygget längs med Dalälven, det är något som är säkert. 

Hej jävla då. 

Let your fingers do the walking

Om jag står med bar överkropp och nästan drar ner byxorna till junioren och lutar mig lite lätt bakåt och samtidigt kisar med ögonen så in i helvete så ser jag på ett ungefär en aning vältränad ut i spegeln. Jag visste väl att den där promenaden igår skulle ge ett snabbt resultat, tror fan att det blir en till. Hej då.   

And the ass saw the angel

Nämen se på fan vad jultomten kommit med. Jag trodde att gubbjäveln satt i någon thailändsk turistort och klappade barnstjärtar och drack fulsprit och snortade ladd såhär års. Tänk så fel man kan ha.

Men visst, det är inte jultomten som styrt upp det hela, inte storken heller för den delen. Det är jag själv som gjort det. Alldeles jävla själv, precis som vanligt. Förmodligen kommer inte kärringjäveln till extramamma acceptera att betala för kalaset heller vilket är min plan. Det kan hon fan gott göra tycker jag. Men det är dumt att gå runt och tycka så jävla mycket för det leder ingenstans ändå, så jag får nog pynta själv.

Samtidigt så ska jag inte gnälla över att jag får göra allt själv. I lördags blev jag tagen till öl- och whiskeymässan i Nacka av Soda (rapport om det kommer på en annan sida). För någon vecka sedan ringde Varulven och undrade om jag skulle med på Nick Cave i oktober, biljetter redan ordnade. Absolut, inga problem. Och i torsdags hörde Hotty av sig.
– Hej Wayne!
– Hej Hotty!
– Du, jag orkar inte kallprata, vill du med till Frankfurt i november?
– Ja, det tror jag.
– Bra, jag ringer upp dig.

Fem minuter senare ringde hon och berättade att vi åker till Frankfurt på en fredag och hem på en måndag. Dessutom att det var 60 % kvinnor i sällskapet (jo, jag har ganska nyligen förstått det här med procent, det är därför jag skriver så). Effektivitet är förjävla bra.

Frankfurt ska bli fint, jag har aldrig varit där förutom på flygplatsen i några timmar och då hamnade jag i konflikt med en jävla fransyska som tiggde cigg. Hon var dum i huvudet och vet man inte på ett ungefär vart Sverige ligger och bor i Frankrike så kan man stå i över 20 minuter och pressa ut lökarna utan att för dens skull få en simpel cigarettjävel. Det gäller att välja sina strider.

Det jag vill komma fram till är att jag tycker om när jag slipper göra något själv och kan ligga som en svullen hora på en divan och bara ta emot och att ni – mina övriga vänner – borde känna en del press nu på att tillfredsställa mig. Vad har ni gjort egentligen? Inte mycket. Så det är bara att sätta igång. Ett tips kan vara att det endast är av Soda som jag blivit bjuden helt och hållet. På den fronten kan ni vinna poäng. Och att jag tror att Ljubljana är fantastiskt runt jul och nyår.

Sätt igång och fundera nu, jag tittar på regnet så länge och tänker på hur det skulle kunna vara.

Eat my fuck!

Lunatic of God's creation

På den första dagen skapade Gud dag och natt genom att separera ljus och mörker. På veckans första dag har jag inte skapat någonting, förutom en promenad där jag tittade på gymnasieflickors bara ben. Det gäller att passa på nu i slutspurten innan kylan kommer på allvar.
Men Gud, den jävla fittan, leder helt klart, det måste jag rakryggat erkänna. En driftig typ det där.

Nu ska jag titta på fotboll. Hej då.

Running dry

Jaha, att komma hem till en mörk lägenhet på söndagar och själv vara i ett bedrövligt jävla skick börjar bli en vana. Det är bara att konstatera att jag aldrig kommer lära mig vissa saker, vad orkar jag inte gå in på.

På tåget hem tittade jag på en sol som försvann bakom trädtoppar och älgbarn (kan även ha sett skogsrået, men jag vet inte säkert) och lyssnade på Godspeed You! Black Emperor och tänkte på en flicka jag träffade igår och listade anledningar till att hon ska bli min fru.

– Hon var snygg
– Hon var 32 år, en lagom ålder och hon borde ha lärt sig hur en slipsten ska dras. Dessutom har 80 % av mina tidigare fruar varit sjuttiotalister så jag vet hur de ska tas. Dock kan det tänkas att hon inom kort vill skaffa barn. Men hon får vänta i alla fall tre år för det
– Hon hade en fin lägenhet med ett bra läge som dessutom var rymlig vilket gör att mina grejer får plats utan problem
– Hon har en bra utbildning och ett bra jobb, vilket borde göra att hon drar in en del flis som i sin tur kan resultera i att jag slipper jobba och kan göra viktigare saker
– Kommer inte på något mer

När jag tittar på listan så kan jag väl erkänna att den känns lite ytlig. Jag har fokuserat på materiella ting och utseende. Men det vore samtidigt också ytligt att komma med fraser som ”hon var helt fantastisk på alla sätt och vis, underbar” eftersom jag inte kan göra en rättvis bedömning efter bara några timmars dimmigt umgänge. Det kan också tyckas vara märkligt att jag bara tar för givet att hon vill bli min fru. Jag har till och med svårt att tro att hon ens har tänkt i de banorna. Jaja, va fan, den som lever får se.

Nu ska jag sopa i mig en flaska industrirengöringsmedel och skrubba kroppen med stålull i ett litet försök att tvätta kroppens in- och utsida fri från orena tankar och efterskalv. Och så måste jag dricka vatten, kroppen är dränerad. Hej då.

Go tell the women (that we're leaving)

Grattis Stockholm – the cunt of Scandinavia. Ni får under helgen digert besök av undertecknad. Vad jag ska göra där tänker jag inte gå in på, det är mycket ljusskygga ärenden som måste behandlas på plats.

Det är det vanliga som gäller vid besök i hufvudstaden.

Är du sugen på att slåss, så glöm inte att jag alltid bär kniv i byxlinningen och knappast har något att förlora. Dessutom är jag extremt bra på att nypas, kan lätt bryta mig genom två lager elefanthud utan att ens ta i.

Vill du knulla så ha inga förväntningar åt något håll, några tankar om att bli tagen till en sjunde himmel kan du lägga ner direkt. Sök dig hellre till en nervös 16-åring med mödisen kvar som knappt lämnat pojkrummet, han presterar förmodligen bättre. Och med den informationen avsäger jag mig allt ansvar för en lyckad tillställning och vill därför inte höra något jävla gnäll när det rullas av.

Vill du ha ett samtal i största allmänhet eller ta en öl eller nio eller bara ge mig en större summa omärkta sedlar, håll då utkik efter en vänsterhänt kille med kort hår.

Nu ska jag äta kyckling.

Hej då.

Love will come knocking

Såg en gammal bortamatch idag på betryggande avstånd. Hon var ganska snygg nu, ungefär som då, och det hade kanske varit fint att ses igen. Men jag brände helt klart mina chanser, det började med att jag vaknade där i dubbelsängen (jag tycker att en dubbelsäng i ett singelliv mest borde bidra till en känsla av ensamhet, men det verkar vara ganska vanligt) och hade lite svårt att lokalisera mig. Så jag tog ett ärevarv iklädd paradisskruden i lägenheten och tittade ut genom fönstren. Det gjorde mig dock inte klokare.
– Du Karin, vart är jag någonstans?
– Anna, jag heter Anna!
– Jaha, okej, jo men det är ett fint namn det med. Men återigen, vart är jag?
– Hur menar du?
– I vilken del av stan är vi?
– Men va fan, du är ju 100 meter från din egen lägenhet! Vad exakt är det som du inte förstår?

Gick tillbaks till sängen och hade en repris från natten i åtanke men det verkade inte aktuellt så istället för att bara gå hem började jag raljera över hennes kamrats längd och drog kopplingar mellan henne och den där kinesen i NBA. Det var inte alls populärt. Efter det gick jag hem och duschade bort skam och köttsaft och sov till mig lite förstånd. Efter det har vi inte hörts eller setts. Förutom idag då. Men hon gick åt ett håll och jag åt ett annat och lika bra var nog det.

Annars går det jävligt bra med kvinnorna just nu. Skulle nog vilja säga att jag är inne i ett riktigt flow.

Igår när jag satt i biblioteket kom det fram en lite äldre förmåga och började yra om filmen American Psycho. Det var ett jävla babbel där en sväng så jag var tvungen att avbryta.
– Okej, men det du alltså vill veta är om jag vet vad författaren till boken American Psycho heter?
– Ja precis, jag måste få veta vad han heter, jag behöver det till en kurs.
– Det är Bret Easton Ellis som skrivit boken.

Och hon blev fan helt till sig, som om jag berättat för henne om meningen med livet. Nu kan man ju tycka att hon borde kunnat söka till sig informationen själv med det här internet istället och därför var dum i huvudet. Men det bortser jag ifrån. Det var ett framsteg.

Idag kom det fram en blond liten sak med höga stövlar, det är tydligen populärt just nu, och bad om att få låna tändaren. Och ja, det fick hon. Och sen var det kanske inte så mycket mer med det. Men ändå. Ytterligare ett framsteg.

Fan, fortsätter det såhär så kan jag nog få en kram innan jul.

Nu ska jag betala räkningar. 

Hej då. Klapp och godnatt.

Beauty

Jaha, här sitter jag och ser ut som om jag lånat grannflickans ögonskugga och skapat håligheter runt de små blå. Lika attraktiv som något som växer upp genom asfalten på ett kontaminerat industriområde och som skabbiga hundar kissar på. Ja fifan, det blir nog bra det här. Ha en fin dag hörru! 

The becoming

Idag kan man på dn.se läsa en fråga till Magdalena Ribbing som är nån slags folkvettsexpert, vilket verkar vara lite småborgerligt men ändå. Frågan lyder på ett ungefär om typen som undrar ska släppa före kvinnor i busskön. Jag har inte läst svaret, det behövs inte eftersom jag sitter på det själv.

Käre okänd man
Du ska inte släppa före ett enda jävla fruntimmer i busskön såvida kvinnan inte är jävligt gammal eller har något slags handikapp eller i största allmänhet är rörelseförhindrad. Vissa undantag kan göras om det är en jävligt snygg tjej, men då måste du vara extremt säker på att få klappa mussla inom en snar framtid. Men det får man oftast ändå inte så det är ingen idé att göra sig till. Så, släpp sargen och sluta stå vid sidan av med mössan i hand som ett annat jävla fån och gör inte skillnad på kön. Agera istället för lite jävla effektivitet vid busspåstigandet, det tjänar alla på.

Mvh

Wayne Nilsson
Leg. Glad amatör

Nåväl.

Det har varit en lång dag, och det kommer bli en lång natt med fitthemtentan. Men kaffebryggaren är påslagen och cigaretterna finns och snuset är inom räckhåll och det nyinköpta amfetaminet ligger omsorgsfullt upplagt på en assiett på bordet. Okej, jag ljög om amfetaminet. Knark är farligt och så hamnar man i helvetet.

Nu ska det tvingas fram ord.

Men först ska jag ta reda på va fan det är som piper, det driver mig fan till vansinne. Det är som i The becoming med Nine Inch Nails.

”it won't give up, it wants me dead
goddamn this noise inside my head”

Det är väl nån labil grannjävel som obstinat ska installera nån elektronisk pryl men inte fattar hur. Jävla idiot. Hade jag inte varit så förbannat snäll och stressad hade fanskapet fått sig en omgång.

Hej då. Kyss mig i gryningen.

When the shit hits the fan

Nivån sattes redan imorse när jag fick se kulturministern på tv iklädd nån jävla t-shirt med popkonsttryck. För helvete kärring! Kryp tillbaks till paradvåningen och sätt på dig din päls där spädbarn och kattungar fått sätta livet till i tillverkningen och sörpla årgångsvin och lyssna på Wagner tänkte jag medans det halkades omkring yrvaket vid äggkokningen.

Om jag ska sammanfatta dagen så är det väl det mest positiva att jag inte skitit på mig. Nu hör det visserligen inte till vanligheterna att jag brukar skita på mig, så just därför är det lätt att glömma det fina i att inte göra det. Vardagslyx i det dolda helt enkelt.

Så det är det som jag tar med mig från den här dagen. – Tänk så bra Wayne, du sket inte på dig idag, det har säkert någon annan gjort, kanske klarar du september ut, ska jag viska till mig själv vid läggdags.

Och om två minuter är det natti.

Godnatt. Dröm sött.    

Liar

Jag har skrivit två meningar. Och jag ljuger redan.

Den verkar bli bra den här hemtentan.

Bird on the wire

Amen fy fan va trött jag blev på allt när hemtentan delades ut idag. Jag orkar väl inte ta itu med gamla jävla gubbteorier och sedan försöka komma med något eget. Att det ska börja ställas en massa krav på vuxendagiset är jag inte alls bekväm med. Vad hände med alla är duktiga och alla får vara med-mentaliteten?

Ska söka in till konstfack istället. Där behöver man bara spela psyksjuk eller måla tunnelbanevagnar för att få en klapp på axeln. Det är mer min grej känner jag. Har jobbat på arbetsprover ikväll som ska skickas in. ”Uggla som sitter i natten under uppsikt av månen” heter verket ni ser nedan. Att det slank in en naturtrogen abborre av bara farten behöver ni inte bry er om. Abborren blev bara förvirrad och trodde att det blåa var vatten och jag hade inte hjärta att förklara att den snart kommer dö där uppe på land. Nu får jag lite dåligt samvete, för om jag sa till fisken direkt så hade den ju bara kunnat hoppa ner i sjön igen och fortsatt med vad nu den gjorde innan. Jaja, det är försent nu.

Ugglan som jag avbildat träffade jag i Heidelberg i somras. Jag tänker ofta på den, hur den mår och vad den gör och så, sånt där som man tänker om sådana man tycker om. Jag tror inte att ugglan tänker på mig speciellt ofta, men det gör inte så mycket. Den missar inget speciellt.  

Hej då. 

.

Bible dreams

Med tanke på dagens kyrkoval så har jag plöjt genom bibeln under eftermiddagen. Lite sådär håglöst för att få vägledning och lite ljus. Det har väl gått sådär måste jag säga. Inget händer liksom, jag väntar på en uppenbarelse eller ett tecken eller vad fan som helst. Nej, det här var en riktig jävla besvikelse. Och vissa saker saknar helt rim och reson. Som:

Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna.
Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den
som söker, han finner, och för den
som bultar skall dörren öppnas.
Matt 7:7-8

Att be hjälper inte, för inte fan får man något gratis. Och söker man så hittar man bara saker man inte vill veta eller se. Bultandet leder heller aldrig till att dörren öppnas, och gör den det framåt småtimmarna en helgnatt så möts man ändå bara av nån jävla nyerövrad pojkvän som ska spela ball och spänna muskler och föra samtal med knogarna och den där man älskar står i bakgrunden i nån sexig negligé eller vad det nu kan vara men man hinner i alla fall notera att det inte är en sliten t-shirt och mensiga mormorstrosor hon bjuder ut sig i vilket var fallet förr.

Nej, den här boken åker in i hyllan igen. Författarna saknar helt och hållet verklighetsuppfattning.

Nu ska jag gå och köpa rakhyvlar. Det där är alltid ett jävla gissel eftersom man alltid lyckas köpa fel modell till det skaft man har. Och eftersom det är pinsamt att bete sig som en snål gammal kärring och stå och vifta med ett kvitto och byta varan, så köper man helt sonika nya hyvlar. Personen i kassan tycker nog inte att det är märkligt att samma idiot inom loppet av en timme köper fyra olika varianter av rakhyvlar. Jaja, nu går jag. Hej då.   

The upstairs room

Hon hette Monique och var mörk och kom från Toulouse och var en jävel på att kramas. Tyvärr så försvann hon omgående när jag öppnade ögonen imorse.

Nåväl.

Jag har blivit väl omhändertagen av kvinnan som utger sig för att vara min mor. Hon har insett att jag är mycket svårt sjuk och kommer genast med vatten eller the eller en smörgås när jag ger ifrån mig okontrollerade primalskrik för att inte fjärrkontrollen hittas. Hon har skött sig bra. Ända tills nu.

För nu har jag fått konkurrens om uppmärksamheten av ett jävla barnbarn. Det ogillas mycket starkt från min sida. Vet inte hur gammalt barnbarnet är, men det är oerhört infantilt och omoget som fan, så uppskattningsvis tre eller fyra år. Det går inte att föra en normal konversation med ungen om inslagen på CNN som bara far omkring som en jordfräs med en jävla plasttrumpet i handen. Han har fått saft också! Röd saft och sugrör! Jag har fan inte fått någon saft. Nu sitter jag på övervåningen och surar. Nu vet jag hur Askungen kände sig. Kanske rusar jag snart ner och hotar med att rymma hemifrån om jag inte också får hjälp med att klä mig. Men eftersom jag inte bor här så skulle väl mitt utspel få minimal effekt. Hoppas att mössen kommer fram och tar barnbarnet så att allt blir som vanligt igen. Men i väntan på mössen ska jag som sagt sitta här uppe och sura. Allt är så jävla orättvist, så fort man vänder ryggen till så ändras de hierarkiska ställningarna.

Jag bävar inför julen, fortsätter det så här så kommer väl förmodligen lillasystern få fler klappar än mig. Vilket inte är rätt med anledningen att modern har haft mig längre och då borde per automatik mitt affektionsvärde vara högre. Men så är det väl ingen som tänker längre. Jag känner mig försummad och kränkt. Hej då.

Big muff

Om ni vill läsa om lite jobbfunderingar så klickar ni här.

Men vet ni, jag tror att ni slarvar med att klicka på viktiga saker som jag erbjuder. 

Otacksamma jävlar, det är vad ni är.

Nu vet jag hur en gammal fotbollstränare kände sig när han skällde ut oss i omklädningsrummet efter en medioker insats och med gråten i halsen skrek att han la ner tid och tog ledigt från jobbet och var så oerhört jävla besviken och att vi var ett gäng bortkomna idioter.

Där satt man elva år gammal på bänken och tittade ner i golvet och var livrädd. Inte för att gubbfan var skogstokig och labil, utan för att det hade varit kladdigt i pyjamasbyxorna när man vaknat på morgonen och man var helt övertygad om att det var onormalt och livsfarligt.

Nåväl, nu åker jag ut på landet och aktar mig för dårskap och hor. Ni får väl ha det så jävla bra. 

Nest of the cuckoo bird

Jag pratar allt oftare högt med mig själv i pluralform. – Nu måste vi köpa mjölk. Eller – Ska vi sova nu? Det finns bara jag som svarar. Därför publicerar jag nu en semistrukturerad samtalsintervju med mig själv.

Hej Wayne!
– Hej Wayne ...

Så fin du är.
– Tycker du? Nu blev jag lite glad. Det kanske är den där nya underlagskrämen eller nåt.

Har du haft en bra dag?
– Både och. Jag har skrivit tråkiga skolsaker och varit förkyld. Förkylningen verkar folk bara håna här på internet, men de fattar ingenting ändå inget, så fuck it. Hotade även Yvette via MSN när hon var offline. Och så har jag träffat Abab och hennes hingst på en uteservering och druckit öl. Sen anslöt systern med tillhörande väninna. Det var trevligt.

Jaha ja, vad gör du nu då?
– Jag dricker dyr folköl och lyssnar på EBM.

EBM?
– Ja, Electronic Body Music du vet, en synthgenre där man ska vara maskulin och spänna sina muskler och vara lite skönt homoerotisk.

Din musiksmak har ju fan inte utvecklats på tio år, varför?
– Det har den väl för fan visst det, jag har bara en solid grund som finns kvar och håller i alla väder, särskilt när det blåser på toppen.

Vilken topp?
– Det vet jag inte, jag bara sa nåt.

Hur är det med fittan?
– Vilken fitta? Nu förstår jag inte.

Okej, vi glömmer det. Ska du inte hitta på något roligt ikväll?
– Nej, det ska jag inte. Jag är inte på humör. Det finns inget roligt att göra. Jag vill vara själv och dricka öl och lyssna på aggressiva tyskar med muskler och synthar. Glädjen med det mesta har liksom försvunnit, och jag vet inte varför.

Men du kommer ju knappast få lapa kissekatt genom att sitta hemma och glo!
– Nej, men ett enstaka fittslick klarar man sig utan.

Men varför skaffar du dig inte något varaktigt, och då syftar jag inte på tillfälligt pälsburgarätande utan på helheten?
– Men fy fan vilken dålig fråga. Menar du att jag ska dra till Thailand och plocka hem nån eller skapa en  lömsk profil på en dejtingsida? Det är inte så jävla lätt det där med att skaffa sällskap, vilket är förbannat frustrerande. Jag har försökt, åh jävlar så jag har försökt och förnedrat mig själv. Men det går inte. Och det stör, för jag har jävligt mycket att ge på den punkten. Men tjejer är fan dumma i huvet.

Du låter bitter, är det så?
– Kanske, kanske inte. Fan vet. Det irriterar mig bara att vissa inte ser det vackra i saker på samma sätt som jag gör.

Som Lena Olin?
– Nej, jag syftade inte på henne.

Vad menar du då?
– Ah men va fan, nästa fråga tack!

Okej ... vad skulle du helst vilja göra ikväll?
– Jag skulle vilja vara på en herrgård som fungerar som hotell och vara klar i sinnet och äta god mat och läsa en fin bok och lägga mig i sköna sängkläder och nosa någon jag tycker om i nacken innan John Blund kommer och dagen efter ta en promenad i en naturskön miljö och för en gångs skull känna lite jävla lugn och ro i själen.

Känns det realistiskt, och då syftar jag inte på ikväll?
– Nej, givetvis inte, inte alls.

Ska du bara dricka öl och sen sova ikväll alltså?
– Jag ska försöka skriva lite på mitt och Zombies projekt, men mestadels så ska jag väl dricka öl ja.

Är du medveten om att din alkoholkonsumtion inte är något att slänga i ansiktet på en kommande svärmor?
– Ja.

Men varför, varför gör du det då?
– Ja ... Vad tyckte du om matchen mellan Inter och Barcelona förresten?

Svara nu istället, fotboll kan vi ta senare off the record.
– Därför att det klyschigt nog finns en del av mig som består av längtan och tristess som måste stimuleras. Så är det. Jag är inte det minsta stolt över det, men ja ...

Ska du skärpa till dig?
– Jag är väl så illa tvungen.

Har du släppt dig nu?
– Fan du märkte det alltså, jag la ju bara en smygare. Fast du har rätt, den känns av bra jävla mycket.

Avslutningsvis, finns det något du vill säga till läsekretsen?
– Inte mer än att det skickas alldeles för få nakenbilder. 

Set the controls for the heat of the sun

Alltså, kan ingen jävel visa på lite mod och plocka ner den där jävla solen snart? Va fan tillför den förutom elände? Jag ser inget som rättfärdigar solens existens. Dö soljävel, dö! Ge fan i att värma upp min lägenhet och degradera min koncentrationsförmåga.  

ÅÅH, MINA ÖGON! 

MINA ÖGON!!!

Cough/cool

Jag tror minsann att ena lungan nyss hostades upp. Nu ligger den i toaletten och simmar och gör konster. Och så rinner det blod från näsan. Så därför har jag bomull där och ser ännu mer ut som en idiot. Det blir nog en fin helg det här. Halleluja. Hallejävlafittluja. Ha ett fint veckolslut, det unnar jag er, era jävlar. Men glöm inte att det snart är måndag och uppförsbacke igen och att livet är kort. Hej då. Kram.

You're gonna miss me

Dagens goda nyhet är att Roky Erickson numera finns att lyssna på, på den där musiksidan där det är en massa jävla dryg reklam som stör.

Dagens dåliga nyhet, tycker i alla fall jag, är att jag är så jävla förkyld så att det knappt kommer in eller ut luft genom näsa och mun. Det drar en kall bris in i lägenheten och utanför fönstret kraxar olyckskorparna förnöjt. Det känns som att det är dags nu, snart knackar liemannen på dörren och tvingar mig att signera något papper eller hur det går till och sedan är det adjö. Så därför vill jag passa på att tacka och inte tacka innan det är för sent.

Tack till:
- Mannen som uppfann lättmjölk. Jag förutsätter att det var en man, kvinnor har aldrig uppfunnit något förutom vansinne och gnäll
- Skivsamlingen
- Min atlas i bokhyllan som låtit mig se världen
- Hon den mörka i Hot mom in red lingerie-klippet
- Apa
- Igelkotten som jag såg häromkvällen som var årets första, åh så söt den var
- Nu kommer jag inte på något mer

Inte ett jävla tack alls till:
- Mannen som uppfann majs
- Borgarna, främst Maud O och Mats Odell och Lennart Sacrédeus
- Dig som aldrig gav mig din morgon fast att du lovade
- Tv4
- Fittan som jobbar på Pressbyrån
- Alla som heter Andreas
- Mig själv, jag borde ha skött vissa saker bättre, andra saker borde jag inte ha skött alls
- Blåsigt väder
- Hamburg, jävla skitstad

Nu lägger jag mig under en filt och väntar. Hej då. 

Sad arse strippa

Jag var på mitt nya arbete idag igen. Arbete ger frihet, som tysksvinen sa. I alla fall i två timmar på krogen efter löning. Fast jag gör inte så mycket känns det som, eller jo det gör jag väl, men jag rör mig inte fysiskt och då känns det inte som att man arbetar. Jag sitter vid en dataapparat och lägger in artiklar (inte tidningsartiklar, think outside the box era jävla våp). Och så säljer jag artiklarna över disk. Det är trevligt, förutom att jag har att göra med studenter. Jo, litet kast med sten i stort glashus är min främsta idrottsgren. Många är dock trevliga. Men många är helt jävla dumma i huvet.
– Kan jag få rabatt på den här?
– Nej, tyvärr, det går inte.
– Men jag måste få det!
– Okej... varför måste du ha rabatt?
– För att jag är student!
– Nu är det så att alla kunder här är studenter, så tyvärr återigen.

Men som sagt, det är en trevlig sysselsättning. Och jag slipper att klä mig i mig någon slags förödmjukande uniform. Det har jag gjort alldeles för ofta i mitt yrkesliv. Som diskare, diskplockare, köksbiträde, vaktmästare (jo, det är sant, men jag behövde inte göra avancerade saker som att låsa dörrar eller byta glödlampor, jag bar mest saker och behövde inte tänka), butiksbiträde och lageridiot.

Men jag har inte alltid haft uniform.

Efter en personalfest inom krogbranschen för sisådär 7-8 år sedan så bestämdes det att det skulle dras vidare på strippklubb. Chefen bjöd på inträdet. Väl därinne så tyckte chefen att det var en god idé att bjuda sällskapet på elva personer på varsin privatshow a´600 kr. (Det visade sig senare att han stulit pengarna så han var inte så jävla tät som han ville utmärka sig för att vara)

Så där fick vi stå på led som en dresserad jävla fårskock och suga på varsin folköl i plastglas för 75 kr och vänta på att gå in till något som inte var rumsrent. Givetvis var jag sist i kön. Och det tog väl en halvtimme eller två innan det var min tur att få gå in. Det var ett litet, litet rum med en stol och en spegel och något som skulle vara en decimeterhög scen. Men åh fy fan så genant att bara sitta här och glo tänkte jag och sa till blondinen med mindre naturliga bröst:
– Sätt dig du, så kör jag istället.
– Hur menar du? Är du ett jävla pervo?
– Nej, inte alls, men du är säkert trött och så där...

Så jag började rota igenom den sorliga samlingen med skivor och hittade tillslut en Mr Music med Eurythmics Sweet dreams och körde sedan igång. Antagligen mindre graciöst fick jag av mig tröjan i otakt till musiken och sen rullade det vidare och när jag stod där i bara kalsongerna och åmade mig och när jag funderade på om det var olagligt att slita av allt så skrek hon att jag var tvungen att köra hela vägen. Jag minns inte exakt min koreografi men på något förmodligen mycket erotiskt vis fick jag av mig underbyxorna och sen stod jag där och dinglade lite med myggbettet mellan ljumskarna och sen var låten slut.

Det var prat om att det skulle börja köras på gaykvällar, och glad i hågen kastade jag iväg mitt telefonnummer. Dagarna efter var det dock ganska skönt att ingen hörde av sig. Men hon var nog nöjd, få betalt för att sitta och glo. Men det var nog inte mer än rätt att hon fick betalt för det där.

Nu lurar månen om hörnet. Och någonstans under takknockarna som jag tittar mot så finns nog livet. God natt. Hej.

This is not a love song

”La la la lo li li li li la do re mi li la lej
yeah yeah yeah bäjbi lo la yeah
para strumpor med ena handen
li lo la li la lej
dricka vin med andra
yeah bäjbi yeah wow yeah
strumppar är de enda som parar sig
lo li la li la lej
vara lite rädd
do re me li la lej
vara lite nedstämd
yeah bäjbi 
zsa zsa zsa zsa gabor
yeah”

 

Boys don't cry

Nej, pojkar gråter inte. Men män gör.

Jag skyller på förkylning. Nu går jag till bolaget. Hej. 

Into the large air

Jag kunde inte somna igår, trots att jag var trött på det mesta inklusive mig själv. För det skulle börja tänkas på småsaker som glöms bort alternativt förträngs under dagtid och som gnager och stör där under dygnets mörka timmar. Som att man borde maila försäkringsbolaget, vilket skulle ha gjorts för ungefär elva månader sedan. Men det är sån där skit som aldrig blir av. Varför vet jag inte riktigt.

Så jag läste lite noveller av en avliden snuskgubbe (och då menar jag inte Ulf Lundell, det fanskapet lever väl fortfarande) för att komma på andra tankar. Läste i fem minuter. Försökte sova i tio. Läste återigen i fem, för att sedan ge min kropp och själ till John Blund igen, men den idioten var upptagen med annat. Och så där höll det på fram till 03.30 ungefär.

Då började jag tänka på viktiga saker. Som kvinnobröst. Och händerna var på täcket så det var inte tal om någon ensamtango. Jag funderade på varför bröst plötsligt blir så intressanta att ta på när behån åker av, men när tröjan/blusen/linnet/vafansomhelst fortfarande är på. Man blir direkt som en sötsugen tjockis som åtrår en konfektyrskål och det ska börja fingras direkt. Det är något mytiskt med det där. När tröjan/blusen/linnet/vafansomhelst sedan åker av så bryts magin lite där och man undrar försiktigt om det inte är dags att strya av hela projektet. Men det får man sällan eftersom hondjuret har fått vittring och då är det sex eller blodutgjutelse som gäller.

Jag kom aldrig fram till någon vettig förklaring gällande det där. Inget som har med de där typerna till människor kan förstås på ett logiskt och rimligt sätt.

Sedan började jag tänka på luft. Det finns väldigt mycket luft i världen, det är sådant man lätt glömmer bort då och då. Ibland kan man bli behandlad som luft. Det är tråkigt. Ibland kan man själv behandla andra som luft trots att man absolut inte vill. Det är också tråkigt.

Angående luften så började jag tänka på vintern och hur ljud blir så påtagliga utomhus i en tyst miljö. Det måste bero på – och nu lyssnar ni jävligt noga här så att ni lär er något – att när det är kallt så fryser luftpartiklarna och står still. Partiklar kan kanske benämnas som materia, det vet jag inget om, det får ni fråga någon med glasögon om. Materia eller partiklar, det är nog samma skit det där i slutändan ändå. Hursomhelst, på vintern fryser partiklarna och kan därför inte röra sig som de annars gör vilket gör att ljudet får röra sig obehindrat genom luften och kan därför leva om som det vill.

Det kan jämföras med till exempel en tropisk regnskog, där är det väldigt varmt och fuktigt vilket gör att luftpartiklarna far omkring som Carolina Klüft på amfetamin som resulterar i att partiklarna bildar en massiv vägg och inga ljud hörs alls. Förutom någon kolibri då kanske och en svulten apjävel.

Alltså: Vinter, kyla, frusna partiklar = ljud hörs väldigt bra.

Den där banbrytande upptäckten gjorde mig väldigt uppspelt och jag låg länge och funderade på vilka priser jag skulle tänkas få och vad ett liv i berömmelse innebär. Jag somnade runt 05.00. Klockjäveln ringde 06.15. Sömnbristen har utmynnat i halsont och en näsa som inte är torr. Men det är lugnt, jag har ett Nobelpris att invänta. Titta på tv i december, där har ni mig.

Ps – Och nu är det säkert någon jävel med en trea i betyg i fysik från högstadiet som ska spela smart och komma med något genomtänkt argument som ”men om nu luften fryser, varför gör inte ljudet det?” för att försöka sätta mig på plats. Jo, därför att ljudet är snabbt som fan så det hinner inte frysa. Fattar du??? Idiot.

Right now

Igår åt jag söndagsmiddag på den där krogen vid vattnet, dit mestadels affärsmänniskor och fnittrande rödvinsvåp och ensamma karlar går. Det är bra, då får man vara ifred om det är ens vilja och tanke.  Jag slog mig ner vid ett bord, beställde min mat, en Guinness och ett glas vatten. Noterade en tjej i lämplig ålder vid bordet intill. Hon satt allena och skrev något, kanske något viktigt, kanske något jävla nonsens. Helt ensam var hon dock inte, hon hade en hund med sig. Den var lite på gränsen för vad som är en riktig hund och inte, men det lilla rufset bjäbbade sig inte utan tog situationen med ro, så den blev godkänd. Hon drack, precis som jag, en bägare med asfalt och hade på ett lite mesigt vis vatten att bryta av med.
Ensam.
En söndag.
Och med att något att skriva på för att inte se ensam och jävligt misslyckad ut.

Tankarna skenade genast iväg och det lätt löjliga ordet tvillingsjäl uppenbarade sig. Jag tänkte inga fula saker, som att jag ville ro in med min knappt sjödugliga eka i hennes kärleksvik där kanske stolta skepp tidigare fått hissa segel och sen sänka ankar. Det gjorde jag faktiskt inte. Jag tänkte mer att det skulle vara början på en vacker vänskap, som i den där filmen från när världen fortfarande var färglös.

Men det gjorde nog inte hon, för hon reste sig ganska omgående och gick vidare.

Så kan det gå.

Nu är klockan ungefär halv åtta och jag funderar på att gå till sängs för att drömma bort hjärnspöken efter ännu en dag där demoner visat sig. Men först ska jag äta ett äpple. Snövit åt också ett äpple en gång för länge sedan. Efter det fick hon sova hur länge som helst och fick dessutom en prins på köpet. Fan va bra hon hade det, Snövit, det bleka gamla fnasket. 

I hate people

Jag är en omodern man när det gäller en massa saker. Jag har aldrig backpackat i Asien. Jag är dålig på att ge bort upplevelser i present. Min tv tar mer plats än Anna Book. Jag äger inga jeans med två decimeter hög midja som slutar under brösten (ska vi göra som så tjejer, att vi slutar med det helt och hållet? Det är ju fan inte snyggt, det förstår vi alla egentligen. Helt bedrövligt för helvete). Jag har heller ingen bakmaskin.

Jag äter inga mediciner för att bli glad. Jag äter inga piller alls. Jag orkar inte heller oroa mig för svininfluensan. Det gör mig omodern. Jag saknar även en diagnos av något slag, det är ju lite på tapeten att slänga ihop lite siffror och bokstäver och vips så har man en identitet. Jag saknar själ med andra ord och känner mig utanför.

Så därför har jag på ett mycket amatörmässigt vis gett mig en egen diagnos. När fan bli gammal så blir han en kvacksalvare som Strindberg sa.
Jag är folkilsk.
Det är min diagnos.

Graden av folkilska är olika för varje dag. Ibland märker jag inte av min krankhet alls, andra dagar är den mer påtaglig. Ofta dagar när det ska åkas tåg. Jag gillar egentligen att åka tåg. När det sker utomlands där det talas ett språk jag inte förstår vilket leder till att jag slipper bli irriterad. Men när det ska åkas med SJ, de jävla fittorna, så kommer folkilskheten gärna fram. För i Sverige talar man svenska och det förstår jag tyvärr alldeles utmärkt. Och därför får jag ta del av saker jag skiter fullständigt i. För jo, jag är utrustad med öron också. Kanske borde göra en Van Gogh.

Kärringar med ungdomliga ringsignaler och barn som borde fjättras och munkavlas och tonåringar utan kontroll på kroppsrörelser och machomän som ser ut att vara vid frontlinjen på ett slagfält som drar fram som orkaner genom gångarna och småflickor som inte lärt sig hantera mascara och Lasse och Maggan som varit på weekendsemester och alla andra jävlar som återfinns på ett tåg väcker folkilskan i mig.

Vackra kvinnor att vila ögonen på är tammefan helt obefintliga, det är något som aldrig slår fel. Hamnade givetvis mittemot en äldre dam, runt 65 kanske. Bredvid mig satt en typ i min ålder. Den jäveln hade tydligen missat ljudlösfunktionen på telefonen (och alla andra jävlar utan vett). Två enkla regler för allas trevnad:
1: Stäng av ljudhelvetet.
2: För ditt samtal kortfattat. Krävs en längre samtalstid sitt då för inte och skrik som om du vore helt jävla efterbliven.

Idioten bredvid pratade med någon som jag antar var en flickvän ungefär var femte minut. Dumfan ojade sig över att han glömt vatten(?). Gå då till restaurangvagnen och lös problemet och sluta grina! Men det var tydligen ingen katastrof ändå, för han hade köpt juice istället förklarade han för flickvännen. Funderade på att slita till mig telefonen och klargöra för brudfan att han antingen ljög eller var outvecklad i sinnet eftersom han satt och sög på en jävla Fanta och det kategoriseras inte som juice. Vet man inte skillnad på Fanta och juice så ska man fan inte dricka någonting alls. Efter nån timme somnade han i alla fall. Självklart flåsandes med ansiktet åt mitt håll. Hans andedräkt innehöll partiklar av gammal ost och något oidentifierbart. Och där satt jag och försökte tänka på annat.

Då började damen mittemot låta lite konstigt med andningen och jag tänkte att ta för fan inte och dö här nu. Det kändes ungefär som när Abab och jag skulle flyga till Kenya. Fem minuter innan vi skulle på det där planet och jag funderade på om självmord var en vettig lösning för att slippa flyga så berättar hon att hon är så jävla allergisk så att om någon äter en enda liten förbannad jordnöt på planet så kan hon stryka med. Jaha. Tack för det. Som om jag inte hade nog med orosmoln utan också skulle behöva visualisera hur hon blir blå i ansiktet och hur jag förtvivlat måste hugga henne med en adrenalinspruta i gommen eller vart fan den ska in. Men jag klarade mig undan allt det där. Abab överlevde.

Men damen mittemot lät oroväckande konstigt och jag tänkte att jag fan inte orkar spela hjälte. För något måste man väl göra antar jag, det vore ju genant att bara sitta och titta på om hon vore på väg till pärleporten eller ner till honom med hornen för att skyffla kol. Samtidigt besitter jag inte kapacitet för att spela hjälte heller i livräddarsituationer. Jag kommer aldrig få en hjältegloria skinandes över döskallen. Hon hade två stadiga pukor vilket gjorde att det skulle vara rent omöjligt att hitta blodpumpen för en eventuell massage. Den där mun-mot-mun-metoden vet jag väl på ett ungefär hur den går till. Man ska hålla för antingen näsan eller öronen och samtidigt blåsa in luft i gapet. Och visst, ett hångel är alltid ett hångel, men hon hade så nariga läppar så jag var inte direkt sugen på att lapa gomsegel. Jag blev mycket lättad när hon gick av. Hon var inte längre mitt ansvar.

Men helgen har varit god. Med bra människor. Man får inte glömma att det finns sådana också. Skönt att få komma bort och dricka öl och prata vinylskivor och ingående diskutera ljudnivån på Raw Power med The Stooges och glömma allt annat. Även om det finns saker som vägrar flytta ut från huvudet och inte glöms och som skickar brännässelpiskande signaler till hjärtat. Snart är väl det där hjärtat sönderpiskat. Kanske är det lika bra. Fan vet.

.

Glory holes

Havet var fint. Jag såg en het finska. Och några småfiskar och en krabba som hade kastat in handduken.

För övrigt så finns det inte en enda nagelsax i hela jävla Göteborg. Den här staden är ett förbannat U-land med spårvagn.

Nu ska jag dyka ner i brännvinsfloden och sedan gå på jakt efter glory holes och annat. 

Vi hörs. Hej. 

Blank

Dagens dikt:

En fitta

en spann

det är tur att vi har varann.

Nu ska jag åka till havet och kanske simma till Portugal. Och så vill jag se en fisk av något slag. Fiskar är bra djur. Kanske köpa ett skålpund räkor av nån gubbe med sydväst och skepparkrans också. Hej då. 

Kiss the carpet

Jag sitter i en lägenhet i Göteborg och är lite bakfull. Och lite kåt, det är ju så lätt hänt. Tittar på en matta som är ungefär 15 meter lång. Den spillde jag en liter sötsur sås på förra sommaren. Istället för att rakryggat ta det som en man och göra något vettigt åt den meterstora fläcken så rullade jag helt sonika ihop mattjäveln och gömde den på balkongen och trodde väl att ingen skulle upptäcka det. Jag var inte helt nykter då. Och det upptäcktes omgående. Men det var inte mitt fel egentligen, det var bordet som bara ramlade ihop. Därav sötsur sås på golvet. Jävla bord.

Nu jobbar lägenhetsinnehavarna. En civilingenjör och en förpackningsdesigner. Titlar blir ju så jävla viktigt när man kommer upp i ålder. Annars umgås jag med lärare, jurister, konstnärer, poliser, öronläkare, arkeologer och bögar. Själv kan jag inte titulera mig någonting, och ingen sambo att identifiera mig med har jag heller. Men va fan liksom. Fuck it.

Konserten var överjävligt bra. Förra gången jag såg bandet lämnade jag omdömet ”så fittans bra”. Och jag är beredd att göra det igen. Det var också trångt i lokalen, då är det alltid tacksamt att tränga sig med armbågarna lite mjukt i brösthöjd när det är fruntimmer i närheten. Det gick för övrigt bra med tjejerna igår. Jäääävligt bra.
Jag: - Ursäkta, herrtoaletten, vart är den?
Hon: - Jag tror att den ligger där borta, och sen till vänster.

Fan, jag känner att jag är på gång nu, det där är det största framsteget sedan 1997. Formsvackan är över.

Nu ska jag leta upp lite frukost. Sen ska jag nog ruska tupp. Men det berättar jag inte för någon, för man kan inte bara gå runt och onanera i andra människors hem, det är inte socialt accepterat.

Äh, jag ger nog fan i junioren ändå, det känns inte bra. Man måste visa lite respekt. Ägnar mig nog åt inlämningsuppgiften istället. Men först var det frukost ja. Hej då.

 

 

 

Kiss me kiss me kiss me

Grattis Göteborg – the ass of Scandinavia!

Nej, ni får ingen ny Dressman-butik, eller ja, det har jag inte en aning om. Men ni får en Wayne Nilsson att akta er för i några dagar. Det blir spännande tycker ni nog. Människor i Göteborg är oftast lite efter när det gäller det mesta, på både gott och ont. Till det onda hör att man får lyssna på dålig humor. Till det goda hör att tjejerna är jävligt lättlurade, man kan dra vilken vals som helst och det börjar rinna till hos de små liven. En annan bra sak är att pundarna frågar innan om man vill ha en spark i ansiktet eller inte istället för att bara gå lös. Det är fint med valmöjligheter. Jag brukar tacka nej, smärta och våld har aldrig lockat mig. Men det är ungefär det som är bra med Göteborg.

Jag ska på konsert, men det är ingen idé att basunera ut vad för det är nog ingen jävel som är intresserad av det ändå. Och så ska jag titta på havet. Havet är bra, för i det kan man simma till något annat. Som Portugal. Jag har aldrig varit där, så det är väl fan på tiden. Stryka omkring i Lissabon med ett krus portvin i famnen och en näpen liten brunett slängd över axeln. Det vore något det. Men simmar jag inte till Portugal så ska jag nog fiska krabbor i alla fall. Med musslor och klädnypor, ett enkelt och glädjefullt nöje.

Kyss mina kinder och drick mitt blod och förvandla mitt kött till bröd som ni sedan bryter vänskapligt i form av bröder och systrar. För nu lämnar jag er. Farväl. 

The darker days of me and him

Den där jävla myskoxen kom aldrig under förra natten. Hade väl fullt upp med annat kan tänkas. Fick istället besök av ett fruntimmer. Inte på ett bra sätt, vaknade upp kallsvettig vid halv fem-tiden och hörde nån jävla sopa sjunga utanför fönstret.  Det skrämde mig. Och avsaknaden från kvinnan i drömmen som finns på riktigt störde mig.

Ikväll har jag, förutom att ha sett en värdelös andra halvlek fotboll, dekorerat mitt hem. Med en liten liten björn som jag förmodligen sydde alldeles själv under dagistiden. Det var säkerligen en populär kombination med brunt och orange då. Man började ju tidigt med ett öga för vad som passar och inte. Det är fan jag och Gunilla Pontén. God natt. 

A cowboy's work is never done

Om du vill läsa gamla, och några nya, bokrecensioner får du fan klicka här.

Har spenderat dagen på ett nytt arbete. Så är det, slit och släp och aldrig någon jävla lugn och ro. Men ungarna ska ha mat de också. Och ryskan från dejtingsidan måste ha cash i förskott om hon ska komma hit och älska mig livet ut. Nu ska jag dra en trött tristessrunk och sedan gå på ett föredrag om ett djur som människor vill vara elaka mot. Det gör att jag missar fotbollen. Men det är väl ändå Tv4 som sänder, och den kanalen är ju tammefan sämst på allt, alla kategorier. Sen måste jag läsa saker jag inte vill läsa. Alltid ett jävla slit i uppförsbacke och motvind. Hej då. 

.

Come into my sleep

Om mitt namn var Tomas så skulle jag genast lägga till Tvivlaren för att ens reagera på tilltal. Tomas Tvivlaren, som aposteln. Han från sagan ni vet. Men nu heter jag inte Tomas. Men jag tvivlar. På det mesta. Det upptar numera större delen av min vakna tid. Därför så ska jag sova nu. Eller i alla fall gå till sängs. Därför passar det fint med en videorepris eftersom det är en av de vackraste sovlåtar som någonsin gjorts. Skyll inte på mig för det kassa och svajiga ljudet, det är inte mitt fel. Jag kan faktiskt inte stå till svars för allt. Det kan jag fan inte. Jag ska drömma om att jag rider på en myskoxe på väg till något annat. Något bättre. Du får drömma om precis va fan du vill, så länge det gör dig lycklig. God natt. 

"Wir haben uns im Traum verpasst"

Fuck shit up

NEJ MEN NU JÄVLAR FÅR DET VÄL FÖR FAN VARA NOG!!!

Det finns väl ingen vettig jävel som orkar gå runt och hålla reda på vilken stad som är vilken av Lin- och Lidköping! Va? Finns det det? Vilken stad har ett hockeylag? Vilken stad besökte jag i våras och blev lite rund under fötterna? Från vilken stad kom hon den där på Roskilde 99? Vilken av städerna har ett universitet? Vart pratar de med en anskrämlig dialekt? VAAA? Det är fan inte sånt man bara går runt och vet! Det enda man gör är att blanda ihop skiten. Och inte fan kan man ta damfotboll på allvar heller så därför vet man inte vart den där Kosovare Asslani spelar. Helvete!

Jag skulle uppskatta att det är ungefär 3 mil mellan städerna utan att egentligen ha en enda jävla aning. Ett alternativ kan vara jämna båda ställena med marken. Eller bygg ihop de två med ett stort jävla köpcentra eller nåt, släng in Byggmax och Vero Moda och sen får de väl för fan själva bestämma vad stadjäveln ska heta.

Har jag nämnt att jag är trött och hungrig och irriterad som en jävla fitta? Inte? Jo, det är jag faktiskt.

Och i det här jävla inlägget har jag lyckats producera fler ord än vad jag gjort under hela jävla dagen.

Nu ska jag läsa omdömena på Tradera om mig och få lite jävla uppskattning. ”Rekommenderas starkt”, ”Effektiv mailkontakt, snabb betalning” och ”Jätte bra köpare”. Ska fan skriva ut skiten och rama in så att man äntligen kan få ett jävla diplom. Och jo, jag vet att jätte bra ska skrivas ihop. Och att jätte är ett jävla skitord.

Hej jävla då för fan.

A man needs a maid

Flickvän sökes omgående: Utseende, egenskaper och ålder helt oväsentligt. Du bör dock ha traditionella familjevärderingar, ty det finns ett badrum som behöver städas och en ugn som är i behov av en skrubbning. Svar till: Jag uppskattar att du vet din plats, älskling. 

The sign

Jag noterade att hon hade svart nagellack. Det verkar vara lite på tapeten just nu, utan att man ska behöva se ut som en dödgrävare i övrigt. Det var den fjärde med svart fingerfärg idag. Noterade även att hon var kund hos Swedbank och hade ett MedMera-kort och kontanter. Det gäller att kunna notera saker på ett snyggt sätt. Det är jag och Mossad som kan det. Hon luktade något fruktigt, kanske inte det ultimata men helt okej. Lite hemtrevligt sådär och bättre än skam och gammalt sekret som många andra ger ifrån sig.

Hon bad kassörskan slänga kvittot, där vann hon några pluspoäng hos mig. Fan för folk som ska stå och lusläsa det där jävla kvittot och sedan börja gaffla om tre kr. Efter det var det min tur att pynta, det gjorde jag på ett smidigt sätt och bad kassörskan med tydlig och klar stämma att slänga kvittot för att visa fruktdofterskan att vi hade något stort gemensamt, nästan större än livet och Gud och allt däremellan. Hon spelade dock svår och ville inte ta del av våra påtagliga likheter.

Men mitt i all den förtvivlan och vanmakt jag kände och samtidigt som jag med all kraft försökte trycka ner taggtrådsklumpen i halsen tillbaks till magen igen så upptäckte jag tecknet.

Hon hade lämnat kvar en gurka. Andra människor utan övernaturliga egenskaper hade kanske resonerat som så att hon helt enkelt glömt den. Men inte jag. Hon lämnade den som en invit, det kände jag ända in i undertröjan.

Och jag såg ett starkt ljus och en skimrande aura och jag hörde introt till O Fortuna ur Carmina Burana spelas i mitt huvud och jag kände hur hon kände att hon bara ville att jag skulle rusa efter med gurkan i näven och nästan riva ner henne på golvet av iver för att återlämna den och att det skulle bli början på något vackert med pulsande bland lövhögar i värmande solsken och mysiga tröjor och trevande händer och generade och pulserande kroppsrörelser som tillslut skulle resultera i att läppar möts på ett nyktert och behagligt och fint sätt och att det äntligen skulle infinna lite lugn och ro och trygghet i varandras själar.

Men det blev inte så. Jag började tvivla på tecknet så det blev liksom inte av. Min tro är klen. Jag såg henne skynda vidare med sitt liv. En gurka fattigare. Själv hade jag ingen anledning att skynda någonstans. Hemma möttes jag av ett begynnande mörker och en räkning och ett bränt barn i bokform på golvet.

Nu jävlar Stig Dagerman får du visa vad du går för! Men det får bli en annan dag. Jag har tyvärr annat att läsa som rör vuxendagiset och en jävla middag att laga.

True love will find you in the end

Till alla er som hoppades på att jag skulle kissa ner mig eller få huden sönderfrätt av vigvatten eller sopa i mig en sjuttis av nervositet innan vigseln eller bara göra bort mig i största allmänhet så vill jag bara väldigt moget säga: Fuck you!

Nu är det konstaterat att jag är Sveriges bäste marskalk. Rakryggat och stiligt lämnade jag över ringarna till prästen som verkade vara lite förvirrad. Det där talet som grunderna gjordes till vid en bardisk i Berlin och vars framförande jag varit lite orolig för eftersom jag fuckade upp totalt vid en redovisning på universitetet dunkade jag enligt uppgift in galant. Fick nästan lite överdrivet med beröm för både innehåll och presentation efteråt. Att jag inte lyckades övertala bruden till en nip slip vid fotograferingen utanför kyrkan är egentligen det enda misstag jag begick.

Försökte jobba lite på en ung kusin. Inte min kusin dock, där tycker jag att gränsen går. Vid släktband och Maud Olofsson och andra djur ska man sätta stopp. Blev dock brädad av en dalmas som med halvt viskande sliskig gubbröst uppmanade henne att dricka mer sprit. Jag insåg direkt att jag mött min överman. Det är helt okej att förlora tycker jag om motståndaren är bättre. Bara att lyfta på hatten och buga.

Grämer mig lite för att jag ägnade mer uppmärksamhet åt den blivande sjuksköterskan med den attraktiva näsan. Men va fan, det kanske kommer fler tillfällen.

Denna dag har varit extremt lågproduktiv. Har lidit av ett svårartat efterskalv och blivit ovän med en pizzabagare, det är typ allt. Jag är sällan otrevlig mot folk, inte direkt överjävligt och skitnödigt trevlig heller kanske om jag inte behöver. Nu är säkert andra av en annan åsikt, men ändå. Jag ringde i alla fall och beställde en simpel standardpizza. Det skulle ta tio minuter. När jag kom dit började det med att den jäveln skulle ha 20 kr för en Cola. 33 cl. Idiot. Sen insåg jag han inte alls bakat min förbannade pizza med motiveringen att det ibland händer folk luras. Jaha!? Men vad fan är då vitsen med att ringa och beställa och få besked om en tidsangivelse? Huvudvärk och värme och hans nonchalanta attityd gjorde att jag svor och krävde pengarna tillbaks och förklarade för honom att han var dum i huvudet.

Nåväl, nu ska jag ta kudden och täcket och spendera natten i hissen, ty det luktar tjejparfym där. Min egen jaktolja tror jag att jag lyckades slarva bort inatt.

Hej då. God natt. 

Electric church red house

Läser i tv-tablån att det är Robot Wars kl. 13.50 på 6an. Det är ett jävla skitprogram, bara för människor med glasögon och dålig hållning. Men just nu känns det oerhört intressant. Kan det vara en godtagbar ursäkt för att få stanna hemma idag? Det kan det nog.

Jag kedjeröker och lyssnar på Mick Harvey för att komma i form. Har björnat tre gånger redan. Kör nog tre vändor till. Vankar av och an, sneglar på ett papper och förbannar bröllop som upplägg och koncept. De kunde väl för fan ha skött det där i lönndom i rådhuset eller dragit till Thailand och stått på nån jävla strand och flåsat och tittat på solnedgången. Det är populärt har jag förstått.

Fan också.

Jag vet inte vad som skulle kunna gå jävligt fel. Men jag kanske snubblar och ramlar över ett barn som får problem senare i livet eller så kanske jag råkar fastna med blicken på den 15-åriga tärnan eller så kanske jag får en släng av tourettes och börja skrika runda ord precis när det ska lovas saker och börjar hytta med näven mot honom där uppe i himlen. Och inte den där jävla Fuglesang då. Idiot.

Om det går bra idag ska jag börja frilansa som ringbärare. Jag kommer dock inte åta mig uppdrag för Lena Olin, Johanna Westman, Siouxsie Sioux, Lisbeth Åkerman, Eva Funck eller hon den mörka i det där gymnastikklippet jag nyss såg. Det skulle bli alldeles för mycket känslor inblandade.

Nej, nu går jag ner till snubben på hörnet för att köpa frukost och mer röka. Han kommer säga att det kostar 3000 kr och skratta. Jag kommer le lite väluppfostrat och betala. Han kommer säga att jag får 9000 kr i växel och skratta igen. Jag kommer le igen och säga hej då, ha en fin dag. Jag vet hur det går till nere på hörnet, det känns tryggt. Det är något jag behöver idag.

Hej då.

Eat my fuck.

Edit: Har lyckats få en finnjävel intill näsan. Perfekt! Bra kroppen! Bra! Jävla idiot. Jaha, får väl leta upp den där kajalpennan som något gammalt våp glömt och förvandla fanskapet till en mouche. Som om döden inte vore nog.

Light years away

Har spenderat större delen av dagen med ett brudpar. Åkt bil och flängt runt med ljudutrustning och mat och hälsat på en gubbe som utgav sig för att vara präst och tejpat sladdar och sånt där viktigt.

– Du Wayne, vi tror att rätt läge för dig är om ungefär 50 år, du vet när kvinnorna börjar bli änkor och inte riktigt bryr sig om hur de sista åren ser ut, bara att det finns nån liksom. Där har du något att se fram emot.  

Det är ett sympatiskt och omtänksamt par det där. Efter klockan 15 imorgon ska jag leta nya vänner. Så det så. 

Ja fy fan.

Hej då. 

Dancing shoes

Jag var väldigt trött igår, gick till sängs runt 22.30 för att avnjuta lite P1 och gnida mig mot täcket.  Det är nog bland det bästa som finns. Säng och P1. Bättre än knulla. Nästan bättre än bomullstops i öronen. Eller att få kissa vid kristillfällen, en och en halv minut fullständig orgasm. Och där låg jag i sängen och njöt och lyckades ignorera de skränande idiotstudenterna nere på gatan och var precis på väg in i drömlandet bland nymfer och vinylskivor när det började pratas om den där jävla Fuglesang igen. Då tände jag till direkt och blev klarvaken. Tydligen så var det nåt jävla rymdskrot som var på att krocka med hans flygplan. Jaha? Hur gör man om man är på väg att krocka? Jo – man svänger åt något håll. Hur jävla svårt kan det vara att räkna ut? Och att jag skulle vara tvungen att vara nån jävla girstrateg åt NASA irriterade mig. Så jag förblev vaken.

Så därför har jag varit trött och grinig idag. 

Och därför kommer jag antagligen stämma följande personer inför lördag:

Peachy: Kvinnan som lurade på mig ett par skor med motiveringen att de passar väldigt bra. Till att började med så har skorna en jävligt avancerad snörning vilket tog mig ungefär 25 minuter att förstå. Sen tog det ytterligare en kvart att få på sig skohelvetena. Men när de väl satt på, och jag gick runt i bara kalsonger och strumpor och skor med ett rödvinsglas i högsta hugg så upptäckte jag att de lät ganska så festligt mot golvet. Och tänkte dra tillbaka min stämningsansökan trots allt. Så jag rev av en improviserad Riverdance och det var lycka. Nu har jag dock sett en jävla massa märken på golvet efter skorna och jag har fått svanka med det allra vackraste jag har och torkat och gnuggat. Så Peachy, mitt juridiska ombud kommer att kontakta dig ganska snart.

Brudparet: Varför i hela helvete bjöd ni inte den snygga blonda som verkar ha något vettigt att säga? Jag gillar ju hennes hörntänder för fan. Kan vi inte bara göra så att vi stryker min systers plats så ringer jag den blonda redan ikväll efter andra vinaren och erbjuder henne platsen och sovsällskap? Annars så kanske ringbäraren tappar bort de små runda sakerna. Eller så ställs det till en scen i kyrkan. Jag tror att det ställs till med alldeles för få scener nu förtiden, jag vet inte, jag har inte varit på bröllop sedan 1992 och efter det har ingen haft dåligt samvete nog att bjuda mig. Men en scen kan nog passa fint. En kupp så att säga. Kanske rusar jag fram och knockar gumjäveln och tar bruden i ett kärleksfullt nackgrepp och deklarerar för hela kyrkan att jag älskar henne. Kanske. Eller så bjuds den blonda, om hon har pojkvän så kan jag betala. Eller så blir det en stämning.

Fuglesang: Kom ner nu, det var inte ens intressant första gången. Ditt beteende stör min uppladdning. Dra på en Star Wars-rulle eller titta på en bild av Jupiter och eller gå på nåt konvent och prata om ufon och ruska tupp till det som alla andra typer av din sort gör. Du är skyldig mig jävligt mycket nu.

Nu har jag något att öva på. Som att ta av och på skorna. Och så ska jag få Yvette att visa upp sig via en inbyggddatorvideokamera. Det kan nog dock bli tufft. Att få henne att göra det alltså.

Hej då.