Future fail

Ungefär fem gånger i veckan får jag frågan om vad jag ska göra efter vuxendagiset. Det vet jag inte riktigt själv, kanske kan jag få jobb i en av min extramammas videobutiker (då skulle allt med Chevy Chase få extremt bra exponeringsplatser), fast det brukar jag inte säga. Jag brukar säga att jag ska jobba som flicklagslagstränare i fotboll med motiveringen att jag gillar att se unga tjejer utvecklas. Detta säger jag med något drömskt i blicken samtidigt som jag slickar mig om munnen. Då brukar det bli tyst på de nyfikna jävlarna.

Idag har jag handlat. Det var irriterande som vanligt. Det är på tiden att någon öppnar en vettig mataffär. Kanske är det det som jag ska göra när jag blir vuxen.

I min mataffär är självklart inte pensionärer välkomna med sina hasande steg bakom rollatorer samtidigt som de sprider en odör av död och säckväv. Dessa gångblockerare är ett mycket stort irritationsmoment. Barn med tillhörande familjer är även de givetvis portade. Jävla ungar som ska rycka i allt och skrika om godis och andra dumheter. På min tid fick man vara glad om man fick lite clementinskal och två russin att tugga på. Funderar kanske på att till och med förbjuda kvinnor i butiken. Mest för att det inte ska bli tjat om att ta in moderna produkter som fullkornspasta, pesto och naturgodis i sortimentet. Nej, ett kundklientel bestående av män i åldern 20-45 utan några specifika krav, förutom bra priser på folköl och korv, är nog det ultimata. Jag kommer förmodligen inte anställa någon kvinna heller, detta för att inte distrahera mina manliga kunder. Män är så förbannat lättlurade och efterblivna och fattar ingenting så det vore väldigt onödigt med en vildkatta i deras blickfång. Det bästa är nog om jag själv sitter i kassan, inget jävla småprat om vädret kommer att uppmuntras. Betala och gå ut, tack. Målet är att ha ungefär samma jargong som The soup nazi i Seinfeld.

Nu ska jag duscha och sedan kommer Zombie och vi ska ta en öl eller två. Förmodligen pratar vi om gamla goda tider. Jag lever oftast i det förgångna, och då spelar det ingen roll om det handlar om tre veckor eller 12 år. Det var bättre förr, det var det. Lite sorgligt när jag tänker på det. Så därför tänker jag inte på det. Men vi ska nog prata om ett litet projekt också. Det hör ju till framtiden, oj det går redan bättre att blicka framåt. Och så lyssnar vi på tuff musik som Skinny Puppy.

Ha en fin helg. Kram

It will come

Först blev jag skälld på. Angående vädret (jag är för övrigt förbannat trött på allt jävla tjat om vädret). Det tyckte jag var lite onödigt, att skälla på mig, för det är liksom inte så mycket jag kan göra åt saken. Idiotkund. Skyll på U2 och den där jävla Båno istället.

Sedan blev jag gnälld på. Jag försökte verka intresserad av vad kvinnan hade att gnälla över och nickade och hummade lite då och då men lyssnade egentligen inte eftersom jag bara stirrade på henne i brösthöjd. Och då inte på hennes bröst utan på hennes tröja . Det var en bild på en häst på tröjan. Ingen människa med normal förståndsnivå har en hästtröja på sig. Idiotkund.

Efter det hade jag den stora äran att få samtala med en scout om kakao. Han var stor som en säl. Är det något jag nästan misstror mer än kristdemokrater så är det nog tammefan scouter.  Scouter! Varför? Hur? Jag förstår inte. Men jag förstår att de är farliga de där, det är ett stort hemligt nätverk med sluga elaka tankar och avsikter. Hitler, den jävla sopan, var ju för fan helt fel ute när han skulle jiddra med judarna, hade han haft lite vett så hade han insett att det är scoutrörelsen som är fördärvet i världen. Åh så dum han var den där Hitler, helt jävla efter.

I dagsläget har jag inga konkreta bevis. Men jag ska wallraffa och infiltrera hela scoutrörelsen och sedan ska ni fan få se vad ni kanske själva har varit en del av eller vad ni väljer att skicka era förtappade barn till. Scoutläger med knopar och lite björkris och någon gubbe som joddlar, my ass. Det är bomber och knivar och al-Qaida och fan och hans skrevande moster.

Jag tror inte att scouterna rent fysiskt befann sig inuti Pont de L'Alma-tunneln i Paris 1997 och tog livet av Lady Di. Men de låg bakom det hela. Det är jag säker på. De lejde någon, de har ju så mycket guld och pengar och droger ni vet. Och det är bland annat det jag ska bevisa.

Och då blir jag berömd och populär och kvinnorna kommer älska mig och sedan cyklar jag mot horisonten i skymningen med en skönhet på pakethållaren till ett liv i lycka och välstånd. Det blir som på film.

Fast det är nog bättre att jag sitter på pakethållaren om vi ska nå horisonten någon jävla gång, min kondition är inte densamma som för 15 år sedan.

Fast då kommer jag få väldigt ont i röven efter ett tag och det blir jobbigt att hålla upp benen. En kudde att sitta på kanske vore något. Eller om jag och skönheten helt enkelt bara promenerar mot horisonten, det skulle också kunna funka.

Jaja, fuck it, det där är detaljfrågor. Det löser sig.

God natt.

 

 

Untitled

Det sitter nån kärring på tv och skryter om att hon ska cykla till Senegal. Själv ska jag cykla till Samhall. Det regnar. Och jag börjar om tre minuter. Det är också en bedrift.
Jag får skylla förseningen på borgarna. Det är alltid tacksamt. Hej då.

Life is a pigsty

Det är natt mot torsdag och jag sitter och luktar på mina händer. Nu skulle man ju i den bästa av världar kunna tro att någon kvinna varit orsaken till fingersniffandet.

Men nej.
Det är tvål.
Jag luktar på tvålen som sköljt över labbarna.
Cherry blossom. Fan så gott.
Och då avskyr jag ändå allt som har med körsbärslukt att göra egentligen.

Men ändå.

Utanför fönstret kryper patrasket.
Till krog för glaskross och smörj.
Till krog för våp och bedrövelse.
Halleluja. Hallejävlafittluja.

Och här sitter jag och luktar på tvålinsmordakörsbärsfingrar och låter livet passera utanför på gatan. Och väntar på något tecken.

Det är nog som för en tokfan att vänta på Jesus eller en helig ande eller något annat dumjävligt och övernaturligt. Det är liksom i onödan.
Det är det.
Glöm skiten fuckface, du når ingen frälsning ändå.

Nu kommer jag inte längre. Jag fick en klump i halsen och lök i ögonen och Daniel Lindström i öronen (jävla Spotify) och ett par rödrutiga trosor vid sidan av sängen och någon vid sidan av mig som har en morgonandedräkt som en död kobra kan jag bara visualisera när jag blundar och aldrig återuppleva.

Nu lommar jag till sängs och inandas lite körsbär och drömmer om något bättre.

Eat my fuck.

At home he's a tourist

Jag har ont i höger handled. Jag misstänker en spricka alternativt en förslitningsskada.  Och för den som drog förhastade slutsatser av det så framkallar jag faktiskt inga satser med högern. Det är i vänster hand som det växer hår. Men det onda går säkert över. Om man bara blundar riktigt hårt bara och tänker på något annat.

Det är ungefär tre eller fyra eller fem veckor sedan som jag dunkade in i det här landet från Tyskland. Jag pratar inte längre med tysk brytning. Det gör att jag är bättre än Hasse Majestäts Konungens fru.  Hon har ju haft cirka 33 år på sig att lära sig tala rent, men där har hon gått bet kärringen. Nu ser jag dock att hon utöver tyska och fyllesvenska och engelska även behärskar portugisiska, franska, spanska och teckenspråk. Så det ska hon väl ha en liten eloge för kanske. Men samtidigt så sitter hon ju bara i ett slott och utanför går det en drake eller två och ”Det var en gång... ” ekar som ett jävla mantra i salarna och människor lever lyckliga i alla sina dagar och det finns guldskatter och på slottsgården står hovnarren och imiterar en jävla rödfräs till dalmas som kör speedway för femtioelfte gången och i timmerstugorna jublar pöbeln när dottern ska gifta sig ända tills de förstår att de själva står för kalaset och då ska det tammefan rasas i Hiertas livsverk. 

Så jag menar bara att hon har en massa tid att lära sig olika språk så därför är hon inte så duktig i slutändan ändå.

Men nu var det ju det här med brytningen. Jag vill åka bort. Det var det jag ville ha sagt från första början egentligen.  Helst vill jag åka nu. Precis nu. Men det går inte. Så därför vill jag åka i slutet av oktober när det är soligt men lite kyligt och man knallar runt med någon man tycker om och sparkar i lövhögar och hävdar att man tränar på nacksvingar när man egentligen bara vill kramas.
Men då har jag inte tid.

Det finns en lucka mellan Samhall och vuxendagisstarten. Då är det varmt och jävligt och svetten rinner i rännilar från mellangården längs med benen ner till fötterna och jag får åka själv.
Men ja, det är som det är och bara att acceptera.

Har varit inne på att dra till Berlin igen.  Det tenderar dock att alltid bli så stökigt i den hålan. Samtidigt så pågår friidrotts-VM där då tror jag. Och alla vet ju att riktig idrott utövar man i lag och jagar en boll i någon form och att allt annat är för kärringar. Så jag skippar Berlin. Tror jag. Vi får se. 

Det finns tyvärr ingen b-plan. Men det finns vissa önskemål som bör finnas i den tilltänkta staden:
- Kvinnor med mörka ögon och lite näsa
- Sköna ölsjapp
- Kanske någon sevärdhet eller två som man kan berätta om för barnbarnen att man missade totalt
- En park
- Sköna ölsjapp
- Skivbutiker
- En billig säng

Jag vet inte vart jag ska åka då. Men nu vet jag att ska åka till sängs och läsa en bokjävel och vänta på att fåglarna väcker mig i gryningen.

God jävla natt.

Beat it

Det är fint när den provisoriska sambon ser till att maten står på bordet när grovarbetaren kommer hem. Skönt att man redan har fått pli på kärringen. [infoga ett manligt HÖHÖHÖ och slå dig själv över knäna]

Men nu har man ju inte en bloggjävel för att allt är frid och fröjd. På en blogg ska man gnälla och det ska jag göra nu. På följande:

– Människor som önskar Bon Jovi.
På helgnätterna önskar människor låtar på P3 och P4. Trevlig tanke i teorin, att alla ska få vara med, men fungerar sämre i praktiken eftersom pöbeln överlag inte fattar något. Genom ett mail, sms, eller telefonsamtal har man alltså möjligheten att påverka riksradion i tre fyra minuter med en liten trudelutt. Visserligen är det väl bara sömniga lastbilschaffisar och ärkefyllon från Markaryd som lyssnar, men ändå, man önskar inte Bon Jovi. Det gör man fan inte. Ett jävla slöseri med den lilla lilla radiotid man kan få. Det kan likställas med att kasta sina demokratiska rättigheter åt helvete genom att rösta på Sverigedemokraterna.

*Nu kom Hotty tassandes med en kall öl. Nu går hon med sänkt huvud och kuvade steg mot diskhon igen*

(Okej, jag ljög om ovanstående. Det var jag som fick servera henne öl. Hon ligger på soffan och vräker sig och vägrar lyfta ett finger för att det här hushållet ska fungera.)

– Människor som äter upp varandra på allmän plats.
Nej och åter nej, det handlar inte om bitter- eller ensamhet. Jag har inte alltid levt ett förbannat spännande singelliv. Det handlar om att det är ett jävla ovett att släta av varandra i mataffären eller på badplatsen eller efter svärmors begravningskaffe. Antingen tar ni som håller med dessa dumheter och tar och pullar upp varandra i brygga direkt på plats och får skiten överstökad eller så åker ni helt enkelt hem. För ni kan väl åka hem? För inte sitter det väl någon man eller kvinna och väntar på er med tända ljus och vin och räkröra i avokadohalvor men med gråten i halsen? Inte är det väl så? Va? Era jävla fittor!

– Danskar.
Alltså, jag är inte rasist va men... vi släpper in alldeles för många danskar i det här landet. Köpenhamn är dock fint. Det vore bra om vi kunde byta ut Norrland mot den stan.

– Michael Jackson.
Ärligt talat, begrav gubben nu, omördad eller inte, så att vi slipper det här förbannade tjatet. Jag satt mycket fyllestukad vid en bardisk i Salzburg en gång och samtalade med en nykter och timid lärarinna från Amerika. Vi pratade om musik, hon frågade av någon anledning vad jag tyckte om Michael och eftersom jag inte ville stöta mig med mitt nya sällskap så förhöll jag mig neutral. – I hate him and his music, fucking child molester! sa hon i alla fall och jag höjde min öl och hon sitt kaffe och vi möttes över en skål. Det var en fin eftermiddag.

Listan kan göras ungefär tre mil längre. Men nu måste jag diska upp efter kärringen här.

Hej jävla då.

Gentlemen take polaroids

Intryck från en bilsemster.

Charmig radhuslänga.

Träd med någon slags pung eller sjukdom.

Svalor.

Kinakrog som inom kort återfinns i Michelinguiden.

Nu ska vi titta på en dokumentär om någon som har en indisk man i sin mage. Eller hur det nu var. Men först blir det ett glas mjölk.

Home sweet home

Det bråkades lite igår om vem som skulle ligga i extrasängen. Jag förlorade och fick sova i den vanliga bingen. Hor-Hotty var nöjd. Vet inte varför det kändes viktigt, men jag ville väl återuppleva hur det var när man var liten och skulle sova över hos nån kompis och sen låg man och grinade vid halv tolv och kompisens föräldrar fick skjutsa hem en.
Åh, det var inte lätt att vara 16 år.

Nu ska vi åka på bilsemester i några timmar och riva av en gammal Depeche-skiva.
Hej jävla då.

Missing

När jag vaknade så levde jag. Det fortsatte jag med i några timmar. Sedan dog jag ett tag och nu befinner jag mig i något slags gränsland. Jag brukar anamma trender och sånt där ungefär tio år efter att det är aktuellt. Jag räds till exempel inte svininfluensan alls, däremot är jag orolig som fan för galna ko-sjukan. Det vore trist att utveckla Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, min hjärna har det svårt nog ändå. Imorse, då när jag levde men fortfarande var på gång av folköl, rödvin, starköl och gin, ja då kändes det rimligt att skaffa ett konto på Twittter. Jag ville väl vara lite modern och försöka förändra världen. Eller nåt. Men dra åt helvete så tråkigt det är. Och jag förstår inte riktigt hur man gör heller. Måste man skaffa sig en massa kompisar eller? Jag känner bara till två dåraktiga fanskap som har det där eländet. Fuck you Twitter!

 

Jag saknar dig, din jävla fitta. Apropå absolut ingenting.  Men det är trist när friska viljor blåser bort.

Ikväll ska jag leka något väldigt alkoholfritt med Hotty. Hon kommer ända från Götejävlahorborg. Jag hoppas att hon inte dragit med sig dialekten, för då får hon sova på golvet. Fast det blir väl jag som får ta det där golvet, förbannade jävla gentlemannaskap. Jag tycker att vi har kommit så långt i samhällsutvecklingen så att kvinnorna borde veta sin plats lite bättre.  

Nåväl, nu ska jag trotsa regnet och bege mig till Kemal på hörnet så att han får servera mig en pizza med delar av små galna kossor på. Living on the edge.

Hej då.

I can hear music

Jaha, då har man firat att arbetsveckan är slut genom att rycka lite moget i de kvinnliga medarbetarnas behåband. Det tycker de säkert om, de små liven. De ler nog inombords i alla fall och det pirrar säkert någonstans.

Jag ska fortsätta fira veckoslutet med ljummen folköl och rödvin på en cykel. Och så ska jag dansa också. Notera att coola människor endast dansar för sig själva. Hemma. Och inte på något jävla dansgolv. Ska man dansa behöver man dessutom bra musik. Och det hittar du här:
http://open.spotify.com/user/stor%c3%b6ra/playlist/7u7OgfK8n2Lf7Rzib98QYx

Men det kommer ju alltid en morgondag då man är liten och svag och rädd och om Sumo, han den där som slog i gonggongen på Fångarna på fortet ni vet, kom och sopade in bakhuvudet på en med sin slägga så hade det varit en befrielse. Då kan man behöva lite annan musik, för att liksom uppmuntra till mer självömkan och sen lägger man sig under en filt och väntar ut allt det onda.
Och det hittar du här:
http://open.spotify.com/user/stor%c3%b6ra/playlist/3CAUhLinw5tOYgcmrgZljz

Och nej, jag är inte så jävla naiv så att jag tror att någon bryr sig om de där listorna. Jag hade själv förmodligen inte gjort det. Och som en liten hämnd för din nonchalans som läsare så kommer ditt konto debiteras med 20 kr om du klickar på länkarna. Den kunskapen fick jag lära mig när jag läste datakunskap A 1998.

Trevlig helg era jävlar.

Men glöm inte att det snart är måndag och att allt då är förstört igen. Allt är förstört.

Hej då. Kram.

Bohemian rhapsody

Jag tittar på din kropp i morgonljuset. Din kropp bredvid min i sängen. Du sover fortfarande och jag studerar din rygg. Smeker den försiktigt, så stilren och följsam. Känner på ditt långa mörka hår som döljer kudden. Ser spåren på lakanet som förtäljer om nattens älskog. Tänker på det du sa om att tangon i Paris var den sista. Så glad att det inte blev så, för nu är du tillbaka. Märker hur du vaknar till. Den kommande dagen är vår, världen är vår. Jag kysser din hals och jag märker hur du ler. Pressar mina höfter mot dina skinkor och tränger in. Kärlek när den är som renast. Mina fuktiga händer smeker ivrigt din torso. Mina läppar nuddar vid din örsnibb och jag viskar passionerat.
-Robert Wells, jag älskar dig.

They rotten

Idag har Madeleine och Magdalena namnsdag.

Magdalena är ett väldigt gammalt grekiskt namn som betyder ”Hon kom från Akropolis med en härlig moussaka i famnen”. Sedan medeltiden har Maggan haft namnsdag idag. Ungefär 4700 människor heter Magdalena i Sverige.

Madeleine är en fransk form av Magdalena och betyder ”Hon som horar runt i Saint Tropez för Kreti och Pletis skattepengar”. Ungefär 21000 personer heter Madeleine och namnsdagen har firats sedan 1986. Det var för att fira Olof Palmes död som de blåblodiga införde det.

Personligen så känner jag ingen Magdalena eller Madeleine så jag tänker inte gratulera eller skicka något jävla presentkort på Vero Moda. Det blir bara så falskt att gratulera för gratulerandets skull anser jag. Så egentligen var det bara onödigt av mig att ens nämna dagens namn, det fanns ingen anledning till det. Så om du heter Magdalena eller Madeleine och hade förväntat dig någon slags hyllning så ber jag om ursäkt för det. Det var aldrig min mening att såra dig. Förlåt.

Idag börjar även rötmånaden. Det betyder att det är varmt och hög luftfuktighet vilket leder till gynnsamma förhållanden för bakterietillväxt som i sin tur leder till att matvaror och liknande lätt blir skämda under denna månad. Det borde dock inte vara någon tillfällighet att rötmånaden startar under fruntimmersveckan. Så därför vill jag poängtera att det är extra viktigt för er kvinnor att sköta intimhygienen nu så att inga tråkigheter uppstår. Om en månad kan ni återgå till vardagslunken igen.

Det var allt. Kram. 

Hanging on the telephone

Dagens lärdom: Sitt inte lite småfull på trottoaren på en bakgata en sen regnig lördagsnatt i Stuttgart i sällskap av en ask cigaretter och fem buteljer öl och för förhandlingar via telefon med någon som står på en jävla leråker i Dalarna.

Det blir dyrt, det lärde jag mig idag när räkningen kom.

Nu ska jag äta mat. Och lära mig något annat. Hej då. 

Ain't gonna rain anymore

“And it ain't gonna rain anymore/Now my baby's gone”

Så sjunger Nick Cave. Men det regnar ju mest hela tiden. Han ljuger alltså, den jävla fittan. Och om jag inte kan lita på Nick Cave så har jag ju bara Blixa Bargeld och myskoxarna kvar.

Människor som jag vill vara kompis med: Nick Cave, Blixa Bargeld, Lena Olin, Stuart Staples, Alf (utomjordingen på tv som äter katter), Siouxsie Sioux och hon den blonda med bruna ögon med liten och förmodligen skön hylla som har serverat mig öl ikväll.

Människor som jag inte vill vara kompis med (extremt kortfattat): Björn Ranelid, Bono, Kristina Lugn, regeringen och majoriteten av väljarna, Per Gessle, Bionda, Lilla Bella eller vad nu dåren i Uppsala kallar henne, Ulf Lundell, Veronica Maggio, fittan på Pressbyrån som är falskt trevlig, Carolina Klüft, Keanu Reeves etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc.  

Men sen sjunger Nick Cave

“She ain't coming back no more/Say what you will, I don't care”

Och jag fattar vad han menar, alldeles jävla exakt. Tyvärr. Och därför kommer han vara på vänlistan. Ändå, även om han ljuger ibland. 

Hej jävla då. 

Nu ska jag lyssna på P1 och krama en kuddjävel och vänta på att klockan ringer 05.35.

Repeat cycle. 

Eat my fuck. 

A broken heart for Carolyn

Var det tilfaeldigt? Var det det? Vår foraelskeldse? Va? Jag spörrer dig no og aldri mer. Du var ju min kaerste og mitt liv. Du var jo mitt allt Mette.
Mette! For hilvede!
Du kann ikke goer so haer no. Ikke no. Ser du ikke att allt aer sort ude i den lille natt? Allt aer så sort uden dig Mette. Jeg og börnen sagner dig så og lille Torben sover ikke uden dine kösser og klem. Ikke jeg haeller.
Vem aer han no Mette? VA? Vem aer han Mette. Aer det han den blomstermaen vid Norrebrogade? Jag siger dig no att, om det aer den blomstermaen så kan du faer åt hilvede. Jae det siger jeg. Den kaerlighed vi hade tillsammens vaer så staerk att vi blev en med kosmos aendlöse tidsrom og den lykklighed vi haed skoll aldri ende.
For faen!
Hvor aer dine kennsler no? Du kan ikke ha glemt naer vi spiste morgenmaed på aftenen den tid vi vaer nyforelsktde? Naer vi rygdte fildterloese Cecil og haelste Tuborg og smörrebröd i Aarhus med Preben og Katerine? Va!? Den tid då vi elgskte hinanden.
Kommer du ikke inom en halvfjaers timer så dreper jeg Seamus! Du vet, Seamus. Den lille kaett vi hoer tillsammens. Eller haer du glemt han og?

Aer du med hon no? Den lille kunstnaer fra Vaesterport, hun med hår i den armhole? Liger du drenger eller piger? Hvad det aen aer för noen fas du aer inne i nu Mette så glem ej att jaeg elsker dig trots allt. Hilvede Mette, jeg haer ju tillaget hapsdog inlindet i bacon som du liger so smukk.
Kom hjem no. Hver aer do? Hvem aer jeg uden dig? Ingen.

For hilvede...

Child of God

Den där Com Hem är en riktig fegis.

Men nog om honom nu.

Jag kan stolt meddela att jag blivit pappa. Inspirerad av Madonna och Angelina och Brad så har även jag adopterat. Lite impulsartat kanske, men ändå. Jag ville först ha en räv, den skulle heta Karolina. Men gubbfan på adoptionsbyrån krävde 2000 kr för den. Så det fick bli budgetvarianten istället. Jag ska ändå döpa mitt nya barn till Karolina, även om det inte passar lika bra, men va fan, jag orkar inte tänka om. Och jag ska inte behandla henne styvmoderligt bara att det inte blev förstahandsvalet.

Det känns bra att ha en familj nu. Och har man dessutom en blogg så är det en oskriven regel på att posta bilder på de små gullungarnas framsteg.

Hela familjen samlad.

Här leker Karolina med hästen i badrummet. Hästen stals på Nya Zeeland och är bara en häst och inget barn.

När mamma som vanligt har somnat på golvet med vidöppna ögon så lånar Karolina mat från mamma. Det tycker båda två är roligt.

Här äter Karolina morötter. Det är för att hennes extrafarmor i storstan ska bli glad och så att hela familjen kan få lite arvspengar.

Här lär sig Karolina chatta med okända och äckliga män. Det tycker Karolina är spännande.

Åhh, gullungen kan redan skriva också!!!

Att leka med pappas sko är roligt, hahahahahahaaa

Nej, nu ska vi åka till Ica Maxi och köpa en studsmatta som tar upp hela jävla innergården och så att familjen kan få spendera kvällen på akuten med skallfrakturer.

Kramar från familjen Nilsson!

Flood

Jag vattnade blommorna förut, det gick mycket bra och jag såg en framtid som professionell blomvattnare och bara åka runt och skvätta vätska i hem där innehavarna är bortresta. Kanske också rota lite bland värdesakerna och gnälla givetvis. Det är fan A och O som småföretagare att gnälla över allt och ingenting. Det är skatter och dåligt väder och anställda som är skelögda och mazarinen till elvakaffet var torr som fan och allt blir överjävligt jobbigt för en småföretagare. Så är det.

Men sen så tappade jag koncentrationen och tänkte på annat, minns inte vad men det kan mycket väl ha varit tankar som innehöll kroppsdelar som jag själv inte är utrustad med. Och givetvis blev det översvämning i en kruka och brunt blomjordsvatten rann ner på tapeten. Det går fan inte att få bort skiten utan att sandblästra hela jävla väggen men det gör nog bara mer skada i slutändan. Kvinnan som utger sig för att vara min mor kommer förmodligen att bli mycket nöjd. Har funderat på att skylla debaclet på hunden. Han har dock flyttat till hundhimlen sedan ungefär tre år och i det faktumet finner jag en viss problematik.

Jag saknar för övrigt den där byrackan. Han var trött och lat men ibland kunde man få igång en jämn brottningsmatch på vardagsrumsgolvet med honom. Jag vann nästan alltid. Det finns nog inget mer tillfredsställande än att vinna över ett djur. Jag lät honom dock alltid vinna när jag jagade honom och försökte stjäla pinnen ur hans mun. Han brukade finta åt vänster men springa åt höger, det var hans favoritmove, och jag spelade förvirrad och besegrad. Sen kom han tillbaks med triumferande blick och gjorde segertecknet och förloraren fick bjuda på korvmacka och vatten.

Om någon timme ska jag återvända till civilisationen. Där har Internet dött. Com Hem vet inte vad som är problemet. Men de ska skicka över nån typ med glasögon och byxorna uppe i armhålorna som ska försöka ta reda på det den 29/7! Det är långt dit. Typ tio dagar om jag inte räknar fel.
Com Hem – om du läser det här så vill jag bara säga att du är ett inkompetent och förmodligen inkontinent jävla fittansikte. Du är dum och ska vara väldigt glad över att jag har ett fysiskt fotoalbum med bilder på Katie ”Jordan” André. Annars hade jag dödat dig.

Hej då.

Fear of the dark

Jag är en riktig jävla mes när det gäller att spendera nätter ensam i ett hus som ligger vid en sjö som innehåller snokar och andra odjur och en jävla kyrkogård finns också inom räckhåll och då börjar jag lätt tänka på spöken och gastar som egentligen inte finns på andra ställen än i Tv4+ men ändå och jag jagar upp mig som fan när jag inbillar mig att det lurar mördare och banditer och andra bindgalna kvinnor runt husknuten som inte vill göra mig annat än skada.

Så jag rusade upp på övervåningen efter klockan 01, jag vågade inte röra mig under spöktimmen, och slängde mig i sängen och där låg jag och var kissnödig och med lypsylen kvarglömd i badrummet och lyssnade efter konstiga ljud.

När jag slog upp de små blå imorse så var jag jävligt trött men ändå lite tacksam för att jag fortfarande levde. Men ändå sur som fan, vet inte varför, men sur och brudigt mensig så in i helvete var jag.


Men så fick jag se den här på http://veryflashy.blogg.se/
Den gjorde mig glad. Hon verkar duktig och klok den där flashy.

Resten av dagen ska jag spendera på en divan på altanen med bokjävel i hand och oliver i mun och njuta av regnet och duga som jag är. Så det så.

Love me like a reptile

Jag befinner mig på landet vid vattnet och aktar mig för andra människor. Men snart måste jag bege mig till lanthandeln för att inhandla proviant och korsord. Man blir alltid betraktad med viss skepsis här. Men om man berättar nyheter från omvärlden, som till exempel att det numera finns en bro som binder Sverige och Danmark samman, ja då blir de imponerade. Fast jag vet inte om jag vågar berätta att USA har en svart president nu, som dessutom heter Hussein i andranamn, för då lär det ta hus i helvete och budbäraren kommer lynchas av en mobb med Helly Hansen-jackor och kepsar med lastbilsmärken och min döda och lemlästade kropp kommer att bli invirad i en sydstatsflagga och inte ens den lokala byhoran kommer att fälla en tår. Därför tar jag med mig en kniv för att kunna freda mig vid eventuella sammanstötningar. Samt en handfull silvermynt att kasta i diket om jag skulle bli jagad, för så fort de får se något som glimmar så kommer de att tappa fokus och interna stridigheter kommer att uppstå om skatten och jag kan fly.

Ikväll hittar ni mig på bryggan med en öl i handen och värk i hjärtat och en längtan i bröstet och ofokuserad blick och i sällskap av P4. Och förmodligen snoken. Jag får inte visa snoken att jag är rädd, då stryper den mig direkt. Man måste vara stark. Ja det måste man. Jag och snoken sommaren 2009.

Ha en fin lördag om du vill.

Eat my fuck!

Helpless child

Det var rörigt och körigt på Samhall och jag tjafsade med en gammal nucka om cigaretter. Hennes dialekt var så anskrämlig så att jag nästan föreslog att vi skulle kunna exportera henne till Amerika så att jänkarna kan använda eländet som tortyrmetod. Men det gjorde jag inte. Istället hörde jag en liten röst.
- Jag hittar inte min mamma.

Men för helvete, jag har inte tid med dig nu, tänkte jag först. Men sen kom medmänniskan i mig igång. Jag vet inte hur gammal hon var, jag har lite svårt att uppskatta sånt där, men jag skulle gissa på något mellan 3 och 12 år. Hon grät i alla fall väldigt mycket.
- Var inte ledsen nu, vi ska hitta din mamma, sa jag och försökte mig på ett vänligt tonfall.

Ganska snart hittade vi mamma. Kärringen sa inte ens tack. Gav mig ingen hittelön heller. Bara tittade lite uppgivet på dottern och tog hennes hand och skyndade vidare. Samtidigt hade den lilla ungjäveln mage att blänga på mig.

Otack är tammefan världens lön och jag är ganska säker på att Gudjävel inte såg min goda gärning heller så nu är jag väl återigen förpassad till att skyffla kol hos han där nere.

Och utöver det så skaver trosorna och mjölken är slut och jag har en blåsa på ena lilltån och punka på cykeln.

Nu ska jag ta en öl.

Hej då. Eat my fuck. 

 

Dry your eyes mate

Nej men om man helt ärligt skulle ta och sluta bete sig som en jävla tonårsjänta som sitter och grinar i det rosaskimrande flickrummet för att Kevin eller Maximilian eller vafan nittiotalisterna heter för att han inte vill ha henne. Hade jag träffat den där flickstackaren så hade jag sagt åt henne att hon fan får skärpa till sig och att ingen jävel har blivit lyckligare av att sitta och älta borttappad kärlek och att det borde vara klokare att hitta någon som vill ha henne på riktigt och inte bara klappa henne på fittan när det druckits öl. Sedan hade hon fått en lavett över tinningen så att hon vaknat till.

Men det är ju alltid så jävla enkelt att berätta för andra vad de ska göra. Det är inte alltid lika lätt att agera själv.  Men det är dags nu, att stoppa tillbaks ryggraden där den ska vara och injicera lite förbannad stolthet igen.

Nu tar du nya friska tag, som Apa hade sagt. Lakanen ska bytas, bort med det gamla och in med det nya. Något nytt att engagera sig i. Men det är inte så jävla lätt det heller. Det här med internet är ju modernt men jag är skeptisk till att det skulle vara någon mötesplats eftersom det bara är psykfall och mördare som använder nätet. Och skulle man mot förmodan träffa någon som verkar vettig så visar det sig väl att Anna på 26 år i verkligheten är Janne 59 år och har piercat ögonbryn och andra jävligt osunda intressen.

Att det ska vara så förbannat svårt att hitta någon som gillar att dricka en ölbutelj ibland eller ha mysiga hemmakvällar eller ta en skogspromenadsjävel och kan dela ut lite ömsidig fysisk och psykisk ömhet.

För helvete.

För helvete.

Och inte fan brinner bitterhetens helveteseld mindre när man läser att den äckliga lastbilschaffisen från Torsåker har flickvän, alltså Anders Eklund som även är känd för att vara den där Englas baneman. Varför ska den jäveln få men inte jag? Nu kan man ju dock anta att den trettiofemåriga tvåbarnsmamman som han kallar sin flickvän är ett jävla maskfoder till människa och att hissen går till fotknölarna så därför har jag väl inte gått miste om något i just det fallet. Men det irriterar mig ändå och det är väl själva fan att man ska behöva slå ihjäl ett barn för att få lite kärlek. Jag vet inte om jag pallar av det riktigt.

Men som sagt, nu ska det tas nya friska tag. Det är dags att släppa sargen och komma in i matchen.

Fast det jag gör jag imorgon. Nu ska jag lägga mig under en filt och titta på regn och fundera på hur den där löken jag hackade för tre dagar sedan fortfarande kan få tårarna att rinna. Konstigt det där. Jävla superkuklök.

Farväl. 

A kick in the eye

Jag tänkte på sex idag. Det händer att jag gör det ibland. Ungefär en gång i månaden kanske. Jävligt löst räknat då. Det kändes först intressant, men sedan spelades en alltför bekant dialog upp i mitt huvud.

- Oh fan, du förlåt.
- Vadå, säg inte att du är klar?
- Typ.
- Men herregud, jaja, du klarade nästan en minut den här gången. Det var ju bra!
- Du är ironisk nu va?
- Men det är väl klart att jag är!
- Ok.
- Du ju är värre än en tonåring. Vart kom du förresten?
- Eh...
- Men jag sa ju för fan till dig innan att inte komma i mig, du vet ju att jag inte käkar piller nu!!!
- Men alltså... jag hann liksom inte.
- Oh fy fan...
- Men gråt inte.
- Vad ska jag annars göra, tänk om jag är gravid!
- Såja, låt mig torka bort tårarna.
- AAJ, du petade mig i ögat.
- Förlåt gumman.
- Du hade ju för fan sperma på fingrarna, fan vad det svider!
- Vill du ha massage?
- Nej, gå istället.
- Jag älskar dig hjärtat.
- Men gå för fan. Gååå!

 

Det kändes inte lika roligt längre efter det. Så jag funderade istället på varför kedjan alltid sitter på höger sida på cyklar. Varför är det så egentligen? Va?

Untitled

Idag ska jag sjukskriva mig och sedan sitta på kondis hela dagen och äta prinsesstårta och skicka kondoleanser till hovet. Grattis till Victoria, hon är det bästa vi har i det här landet. Och det är så himla kul att Daniel får vara med och fira den här gången. Min dröm är att få vara best man där också nästa år. 

Men först ska jag skita. Det har jag drömt om sedan jag vaknade. 

Smells like... shit

Människor som tuggar med öppen mun äcklar mig. Och ska det smaskas på det så kan jag fan gå i taket. Tuggummituggarna som gör det med öppen mun är nog dock fan det värsta. Det är nog svårt att göra sämre intryck än att tugga det där gummit och samtidigt blotta gomseglet. Jag träffade på en sådan idag, och såg en igår. Det gjorde inte saken bättre att den lilla kvinnan som dessutom var hänsynslöst ful först visslade på mig för att få uppmärksamhet som om jag vore en jävla hund och sedan skrek på mig som om jag vore en olydig hund eftersom jag ignorerade visslingen och där stod hon och tuggade som ett avdankat och vanvårdat sto . – MEN JA JÄVLA TANTLUDER, VA FAN SKA DU HA HJÄLP MED??? – Jaha, du letar efter mjöl, vrid lite på den där torra jävla ödlenacken du har så ska du finna det du söker.  
Tre enkla punkter för att få en bra start på affärsrelationen:
- Tugga med stängd mun om det ska tuggas på något.
– Vissla inte på mig.
– Skrik inte åt mig.

Människor som luktar svett äcklar mig också. Visst, alla kan ha en dålig dag och det även hända den bästa som mig, men då känner jag av det om jag verkligen trycker näsjäveln i armhålan och det drabbar ingen som inte vill stoppa sin näsa i min håla. Men de här jävla människorna som kan sitta stilla i ett hörn och ändå förorena ett helt jävla hangarfartyg förstår jag mig inte på. Och de gör det dessutom varje förbannade dag, inte ens julafton är helig. Det konstiga är att de ser fullt normala ut och verkar i övrigt sköta sin hygien. De är lömska de där svettisarna. Tvi fan.

Nu ska jag hem till min syster som ligger och vräker sig på Balkan. Jag ska vattna blommor. Och ge hennes hamster mat.

Min syster är snart 26 år gammal.

Min syster är fullt normal till både utseende och sinne.

Det är det som gör det hela lite obehagligt.

Hade hon spenderat 40 timmar i veckan på ett dagscenter eller skulle börja sjätte klass till hösten igen för… hm… ja… alltså matematik är ju för människor med glasögon och kärringar så jag tänker inte räkna ut det där men det skulle bli en väldans massa gånger i alla fall och då hade jag inte reagerat.

Men nu… va fan liksom. En hamster är ju dessutom ett helt meningslöst djur. Sitter bara i sitt lilla plasthus och tuggar på maggots eller vad de nu äter och för ett jävla liv om nätterna. Och det går ju inte att plocka ut fanskapet heller för då smiter den in under golvlisten och vägrar komma ut och gnager sönder nån vattenledning eller förökar sig genom en jungfrufödsel och det blir en hel jävla hamsterkennel där inne i väggen.

Jag ska nog göra både systern och hamstern en tjänst och sy en liten fingerborg av den lilla krabaten. Jo så får det bli, då har jag en födelsedagspresent klar åt henne också.

Varma kramar från världens bästa storebror!

Hej då.  

 

Zoo music girl

Idag har vi varit på utflykt, Soda och jag. I picknickkorgen hade vi mineralvatten och snus och cigaretter. Det är tufft att både snusa och röka, living on the edge liksom. Men cigaretterna ska jag nog sluta med, det gör jag visserligen redan ungefär två gånger i veckan men nu känner jag mig allt oftare som en kärring med mysbyxor en slaskig och grå januarimåndagsmorgon utanför Komvux som suger in sina kinder på mentolfimpen och klagar över att sonen sitter på anstalt och att den fjortonåriga dottern smällt in sin andra abort på ett halvår (den fjärde totalt).  

Men vi såg i alla fall en massa olika djur på utflykten. Som till exempel kossor, grisar, bockar, getar (hm… en get, flera getar, jo det måste vara rätt pluralform) och en hund och ett tjog fåglar som var svarta så det var väl måsar eller starar eller kråkor eller något. Vi såg ingen katt, det var bra, synd att förstöra en sådan fin dag med ett kattvåp. Men det var kul att se djur. När jag blir stor så vill jag bli ett djur och ha ett hus vid havet.

Eller så jävla kul var det egentligen inte att titta på djuren, det var ju inte tigrar och myskoxar direkt.

Ikväll ska jag träffa ett fruntimmer. Hon röstar blått, det är nog därför hon är så jävla känslokall. Att vara borgare och kvinna är ingen bra kombination för empatin i världen. Men att avsluta dagen i sällskap av ett borgarsvin känns väl vettigt en djursöndag som denna.

Hej jävla då. 

Kiss them for me

Åh Hortensia, balsamera min kropp med olja eller drottningkräm eller vad du nu finner passande. Kyss deras kinder från mig och be om ursäkt för allt, särskilt för det där jag sa om att så fort jag ser deras ansikten så påbörjas världsmästerskapen i tourettes inuti mitt huvud med många fula ord som följd. Det var onödigt sagt av mig. Be om ursäkt för det Hortensia.

Nu tar jag en promenad. Glöm inte bort mig. Farväl.

Be bop a lula

Kvinnan som utger för att vara min mor har åkt till Kroatien tillsammans med gubbtjyven till man som hon har. Lillasystern fick också följa med, samt den där kocken som hon kilar stadigt med. Familjefest i en vecka.

MEN VAR DET NÅGON JÄVEL SOM FRÅGADE OM DEN FÖRSTFÖDDE VILLE FÖLJA MED?????

NEEEJ!

Eller jo, det kanske det var. Men de hade planerat det där väl så att jag inte hade möjlighet eftersom kukjobbet kallar och var tvungen att tacka nej. Det var säkert uträknat.  Nu sitter de där vid Adriatiska havet och äter musslor eller va fan man äter i Kroatien och talar i ondo om mig bakom min rygg. – Åh så skönt det är utan Wayne, jag skulle ha satt ut honom i skogen det första jag gjorde efter BB den där dagen för 28 år sedan. 

Har jag tur får jag väl något jävla vykort hemskickat med något skabbigt keramikkärl som motiv.

Nu ska jag diska och sedan ta veckoduschen och dricka en öl eller elva och sedan ska jag ut och leta upp drömkvinnan. Hon får gärna ha bruna ögon och mörkt hår och en näsa med lite karaktär. Men jag är ju knappast i position att ställa krav så jag får väl vara jävligt glad om jag hittar någon med ögon överhuvudtaget.

Ha en häftig lördag kära ni.

Eat my fuck!

My wife, my bitch, my girl

Soda: - Jag har fått en fin bild från när vi var i Slovenien.
Jag: - Jaha, vadå för nån?
- Jag ger dig en tändare när vi sitter på klipporna och halsar vin. Det ser ut som om vi är ett kärlekspar. En man och en kvinna.
- Vem av oss är kvinnan?
- Du!
- Varför ska det vara jag?
- Men va fan, för att det är så!

Kvinna till vänster, man till höger

Det var då det.

Nu ska han gifta sig pojkstackaren, eller inte just nu, men i september. Jag ska vara sån där best man ja. Eller bröllopsmarskalk som det tydligen heter om man ska vara lite märkvärdig. Även om jag tycker att det här med bröllop är ett småborgerligt påhitt, så ska jag inte neka till att jag känner mig stolt över utmärkelsen. Jag ska vara en sån duktig jävla best man så att jag kan börja frilansa och fara land och rike runt och dela ut ringar lite här och där och kela med druckna svägerskor på efterräkan.

Nu ska vi ha tjejkväll, Soda och jag. Dricka rödvin och äta gott bröd med lufttorkad skinka och oliver och ha tända ljus och filtar och titta på film. Jag hade väl kanske hellre gjort det i sällskap av en kvinna, men det är ju liksom inte aktuellt, så fuck it.

Min tanke var tidigare att supa ner honom totalt och sedan spänna på honom utav bara helvete för att kunna ha ett bra innehåll i talet som jag ska hålla (jag vet inte om jag gillar den där biten egentligen)på bröllopsfesten, men då kanske jag inte får några frilansuppdrag i framtiden. Så jag ger fan i det.

Hej då.

Love is colder than death

Det är ett väldans gnäll på Samhall över regnet. Mig gör det inte speciellt mycket. Det är svalt och skönt och lite regn har ingen jävel dött av, om man inte bor i Bangladesh då förstås. Men det orkar jag inte med att säga för då blir man idiotförklarad. Så istället sa jag:
- Ja, det är tammefan bedrövligt att det ska regna när det är sommar, egentligen borde man beväpna sig med en hagelbrakare och dra till Norrköping och storma SMHI så att det blir lite jävla ordning och reda på vädret igen.

Sedan gick jag in i frysen. Jag trivs ganska bra där inne i frysen. Inga jävla kunder som ska bråka med en eller medarbetare som tjatar hål i den lilla hjärnan jag är utrustad med och arbetsuppgiften som innebär att flytta delar av döda djur, grönsaker eller bröd från plats A till plats B kräver ingen större tankeverksamhet. Jag är som en ardennerhäst, tänker jag när jag lyfter tunga kartonger på ett korrekt sätt med raka ben och böjd rygg.

Jag lär mig en massa där inne också av att läsa på etiketterna på lådorna. Det är viktigt med kunskap tycker jag ty kunskapens ok är inte tungt att bära. Idag har jag lärt mig att lök heter lök på svenska och zwiebel på tyska och cucumber på engelska. Förra sommaren började jag lära mig knoparmoj i frysen. Det har jag fortsatt med nu i år också. Jag har inga som helst förkunskaper i knoparmoj och ingen lärare heller, det gör att det blir en extra utmaning. Så egentligen går jag mest runt och hittar på egna ord och intalar mig att det är knoparmoj. Idag har jag lärt mig första versen i sången Valpen i fönstret på knoparmoj – ”Vad tar ni för valpen där i fönstret med svansen i vädret, så stolt/Vad tar ni för valpen där i fönstret/Jag hoppas ni ej har den sålt”. Jag har ännu inte lärt mig skriva på knoparmoj, därför blev det på svenska.

Men sen tröttnade jag på att gå runt och försöka köpa en valp. Man kan inte lägga bud på små hundar till höger och vänster bara sådär och det kändes samtidigt osmakligt att ha vovven i ett fönster som om den vore en annan jävla hora från Amsterdam. Så istället samtalade jag med Irene.

Irene är en kvast.

Så därför är hon mycket smal och har hårt blått hår som är lite skitigt. Och att hon heter Irene är väl kanske inte det mest ultimata, men man kan ju inte gå runt och sura över andra människors namn. Men jag gillar henne, Irene, vi är ganska lika till sättet och kommer bra överens. Vi båda anser till exempel att ett enda litet majskorn kan förstöra en hel sallad och att frukt inte har något i mat göra. Förutom lite äpple i en sallad kanske enades vi om för att inte verka alltför negativa.

Idag ville Irene dansa där inne i frysen men jag sa att det var väldigt mycket att göra så att jag inte hann men efter ett tag så erkände jag lite skamset att jag har taktkänsla som en berusad treåring och helst inte utsätter mig för danssituationer såvida jag inte är just berusad och ligger på samma mentala nivå som ett barn.

– Nobody puts Baby in the corner, sa Irene och fattade resolut tag om mitt liv och nacke och sedan förde hon ut mig på det provisoriska dansgolvet i 33 minusgrader och visade mig något jag inte trodde fanns och det var som om vi svävade när vi tog stegen och jag dansade som om jag aldrig gjort något annat i hela mitt liv och jag vet inte om det var polka eller vals eller diskotekdans men något var det och det var fint och Irenes läppar nuddade min hals och snart kände jag hennes andedräkt mot mitt öra.

– Åh Fernando!
– Va?
– Feernandooo!
– Wayne, jag heter för fan Wayne!

Hon släppte taget om mig och tog ett steg tillbaks med blicken i marken med rödflammiga kåtrosor över hals och bröstkorg. Hon sa inget, men det behövdes inte heller för vi visste båda vad det handlade om. Sommaren 2004. Spanska solkusten med god paella och några flaskor svalkande vitt vin och en resa till sjunde himlen till tonerna av vågsvall mot en klippa tillsammans med den här Fernando, min antagonist och överman. Jag hade väl någonstans i mitt imbecilla sinne trott att han var glömd och begravd. Men icke.

Jag tänkte säga att jag hoppades på att hon dragit på sig en obotlig och hemsk spansk könis den där natten. Men det gjorde jag inte eftersom det bara blir löjligt att vara elak när man är besegrad och slagen. Så jag sa ingenting utan ställde bara Irene i ett hörn och gick på lunch. I lunchrummet satt Minirasse och yrade om de nya däcken till bilen. Jag kunde inte bry mig mindre men nickade lite håglöst och sköljde ner en torr brödbit med ljummet kranvatten.

Det var min dag det.
Nu ska jag raka döskallen.
Hej då.

Sister, I'm a poet

Åh, känner mig väldigt kreativ i samband med sommarens intåg. Idag har jag gått omkring i en härlig skjorta och bara skapat. Jag har älskat alla levande varelser på vår vackra jord. Alla de vackra blommorna. Det är jag och Ernst.
Har även skrivit poesi som kommer direkt från hjärtat.

Under Foten
det bor en otäck vandal
i min sandal
den djäveln har inga ben
det är en sten

Mötet
vad gjorde jag för fel?
tyckte du inte om mitt utseende?
jag försökte bara skoja när jag
viskande undrade om ditt underliv
doftade lika gott som din parfym
vad hände egentligen den där kvällen?
på den där baren?
i den där staden?
vad gjorde jag för fel?
du är skyldig mig pengar

Djur
jag har en väldans tur
som inte är ett djur
som är dött och blött
och ligger i en frys
för då
skulle jag bli förkyld
med en himla massa snor
och nys

Poesi är nog det enklaste som finns, men de där jävla rödvinsfjantarna ska få allt att verka så svårt hela tiden. Åh, så de liiiider för konsten. Koppla av istället.
Nu ska jag packa upp en ryggsäcksjävel och ta en öl med Soda. Vi ska fira något. Som att det är tisdag till exempel.
Kram

Returning from a journey

Irritationsmomenten började på flygplatsen i Baden-Baden. Att få höra svenska störde mig, det är skönt utrikes när man slipper bry sig eftersom man inte förstår vad folk yrar om, men nu hördes det svenska röster och givetvis var stolpskotten från Norrköping.
– Ja elskar marteijni ja.
Dö kärring dö, men innan du gör det förklara gärna varför i helvete du har gaddat Nalle Puh på axeln.

Flygresan gick dock relativt bra och jag var bara rädd ungefär två gånger.

Sen var det dags att gå av flygmaskinen och välkomstkommittén bestod av regn och snålblåst och cirka 12 värmande grader. Efter det såg jag en bild på Ebba von Sydow och hennes ansträngda jävla leende. Det ser ut som människan fått ett finger väldigt oväntat uppkört i stjärten och inte tycker om det men istället för att säga ifrån så försöker hon le och ser ut som en idiot.

Väskorna kom fort och det kändes skönt att lämna det där som kallas flygplats.

Men icke!

Vi blev invinkade till tullen. Tydligen så hade tullpersonalen i Tyskland skickat meddelande om att det kunde vara något misstänkt med oss.
- Varför då?
- Jo, i Tyskland är det lätt att få tag på vapen och tårgas och ni är i den åldern när sånt är intressant!

Va?

Va?

Jag är ju för fan snart trettio och blir nervös bara jag ser en jävla morakniv. Men väskorna kördes genom den där röntgenapparaten och givetvis skulle min bli extrakollad. Ensam fick jag vara med det överspända fanskapet. Det enda du kommer hitta är inhemsk porr din idiot, tänkte jag säga men höll god min. Han hittade inget av värde. Sen försökte han bli kompis och förklarade att han endast kört light-versionen. Ja du, det var nog trevligast för oss båda det.

Sen tjyvåkte vi tåg hem och nu sitter jag här och glor.
Imorgon blir det Samhall. Lovely.

Hej då.