Idag åker jag till Stockholm. Stockholm är ett jävla rövhål, precis som Götejävlahorborg.
Som tidigare sagts, när jag blir kung så ska Köpenhamn bli huvudstad i det här jävla landet.
Korv inlindad i bacon och billig öl stärker ett land. Tror jag.
Men nu är ändå syftet gott med besöket. Nick Cave and the Bad Seeds ska avhandlas på lördag.
För fjärde gången.
Varulven, den jävla fittan, kommer nog springa runt och vara mallig för att han har sett gubbfan en gång mer än mig. Men till mitt försvar kan jag nog säga att jag då låg mellan ett par lår och arbetade, det där året på Roskilde. Intalar jag mig i alla fall.
Det är lite ironiskt att den mest minnesvärda Nick Cave-spelningen som jag beskådat skedde i Hamburg 2004 (?), eftersom jag inte såg någonting alls. Men det där är en annan historia som förtjänar ett eget inlägg. I och med den resan myntades i alla fall begreppet Hamburg-ångest.
Jävla Hamburg. Jävla tyskar som säljer alkohol dygnet runt.
Anyway, så ska jag sova hos Varulven, vars lägenhet borde besökas av klimakteriekärringarna som städar på Tv4. Snart börjar det fan växa tomtar och troll ur väggarna där.
Vi samtalade idag.
Jag - Ska nog ta det lugnt på lördag.
Varulven - Jaha.
Jag – Jo fan, det var en upplevelse att vara med i matchen på Neubauten faktiskt.
Varulven – Tänkte också ta det lite lugnt.
Jag – Skönt att man fattat det vid 27-års ålder.
Varulven – Mm... när man egentligen tröttnat på konserter.
Det är skönt att komma till insikt ibland.
Försöker för övrigt förbereda mig inför Stockholm. Det gäller att vara med i snacket, och säger någon att man ska ”ta en bulle” så springer jag världsvant till busshållplatsen för att styra upp platser längst bak. Det gäller ju också att vara modern i den där staden. Och skulle jag mot förmodan tala med något kjoltyg, så har jag ju faktiskt e-mail hemma på datorn. Imponerar inte det så kan det kvitta.
Hej då, era jävlar.
Eat my fuck!!!